torsdag, september 06, 2007
söndag, september 02, 2007
torsdag, augusti 30, 2007
onsdag, juli 25, 2007
fredag, juli 06, 2007
Dagens Trams mail ang.Telenor m.fl.
[I]Nej det är inte jag som skrivit detta men jag gillar hans mail[/I]
Kära medborgare...
Klaga aldrig mer på Telia så jag hör det, då ryter jag till.
Jag vet att de definitivt inte är den himmelska leverantören av
teletjänster, men jag har nu negativ erfarenhet av de två andra
stora aktörerna i Sverige och de är klart mycket sämre. Och det
på allt...
Förr hamnade jag i luven på Comviq/Tele2 för att de inte ville
göra om mitt kontantabonnemang till faktura utan att jag var
tvungen att få nytt mobilnummer. Det ville jag inte ha och gick
således till Telia. De hade inga problem att portera över mitt
gamla nummer till dem, men Comviq/Tele2 ville först inte släppa
det. Fastän det är lag på att de måste. Men det löste sig till
slut efter många telefonsamtal...
Nu är det Telenor som bråkar och det är helt ofrivillig från
min sida. De har börjat terrorisera mig på mobilen och vill få
mig att gå över till dem. De har ringt tidigare och jag har
avvisat dem varje gång, men de fattar inte. Så de ringde igen
förra veckan och igår och idag. De ringde klockan 9:11 idag på
morgonen och jag som är sjuk och vill bara sova...
Nu blev jag i alla fall förbannad och frågade säljaren på andra
sidan luren om de är trögfattade på Telenor - för hur många
gånger ska man behöva säga att man inte är intresserad av att
gå över till dem. Då började han babbla om fördelarna med
Telenor och då blev jag så trött, avbröt honom och sa att jag
är fortfarande inte intresserad. Speciellt inte efter all
teleterror. Då la han på luren. Klick..
Nyvaken, skitsur och sjuk tänkte jag att nu får det fan vara
nog och gick in på Telenors hemsida för att leta upp deras
telefonnummer, men först lite frukost. Man skäller ut folk bäst
på mätt mage och man blir lite piggare. Så någon minut över 10
ringde jag första samtalet, men det skulle bli nästan 15
stycken innan de svarade...
Det var nämligen ohyggligt svårt att komma fram till denna
leverantör av... telefoni. Detta var ju helt klart ödets ironi,
att få hänvisningston på 020-222 222 en 10-15 gånger. Men
tillslut kom jag fram och hamnade i deras telefonkö. Jag blev
placerad som nummer 9 och fick den beräknade tiden på 15
minuter. Den stämde något så när...
10.27 svarade Nina och jag kunde inte låta bli att kommentera
att det först inte gick att komma fram till dem innan jag kom
till det riktiga ärendet. Hon beklagade varför de hade ringt så
många gånger, men sa att hon inte kunde hjälpa mig. Det fick
min operatör Telia göra. –"Telia?" undrade jag. "Ska Telia
hjälpa mig att få er att sluta ringa mig..?"
Hon svarade så intelligent att så låg det till. Telia fick
tydligen lägga in en spärr, det vill säga göra mitt
telefonnummer hemligt, men det ville inte jag. Telenor kunde
således inte hjälpa mig att få Telenor att sluta ringa. Även om
man tycker att ett telefonibolag borde vara bra på att koppla,
kopplade hon inte varför jag tyckte det kändes helt fel...
Hes som jag är ringde jag Telia i alla fall och även där
hamnade jag i kö. Jag fick placering 25, men bara med den
estimerade tiden på 4 minuter. Klart bättre service redan där.
Helena på Telia skrattade till när jag berättade vad Telenor
hade sagt och hon sa att de inte hade kontroll över vilka
listor Felehor ringde efter. Och att spärra min telefon skulle
inte hjälpa i vilket fall som helst i och med jag redan fanns
med på dem. Hon bad att få notera att jag hade ringt angående
detta och bad om ursäkt över att hon inte kunde hjälpa mig...
Så efter en massa hänvisningssignaler och väntade minuter är
jag fortfarande kvar på ruta noll. Och jag är fortfarande sur
på Telenor som bara behandlar mig såhär. Om jag i deras ögon
någon gång varit en presumtiv kund är jag direkt fientligt
inställd till dem numera och skulle över min döda kropp aldrig
skriva på ett avtal med dem...
Fast, om jag vore död hade jag inte behövt mobiltelefoni
längre. Då är man ju ständigt uppkopplad på Himlaverket. Eller
bara Himla som de numera heter...
Ha en bra dag och kramas i trafiken!
/Raffe Bergwall –
---------------------------------------------------------------
* * * NYHET * * *
Kommentera gärna dagens Tokblogg på tramsmail.se och andra kan
sedan läsa din kommentar. http://www.tramsmail.se/tm.php?id=999
---------------------------------------------------------------
Kära medborgare...
Klaga aldrig mer på Telia så jag hör det, då ryter jag till.
Jag vet att de definitivt inte är den himmelska leverantören av
teletjänster, men jag har nu negativ erfarenhet av de två andra
stora aktörerna i Sverige och de är klart mycket sämre. Och det
på allt...
Förr hamnade jag i luven på Comviq/Tele2 för att de inte ville
göra om mitt kontantabonnemang till faktura utan att jag var
tvungen att få nytt mobilnummer. Det ville jag inte ha och gick
således till Telia. De hade inga problem att portera över mitt
gamla nummer till dem, men Comviq/Tele2 ville först inte släppa
det. Fastän det är lag på att de måste. Men det löste sig till
slut efter många telefonsamtal...
Nu är det Telenor som bråkar och det är helt ofrivillig från
min sida. De har börjat terrorisera mig på mobilen och vill få
mig att gå över till dem. De har ringt tidigare och jag har
avvisat dem varje gång, men de fattar inte. Så de ringde igen
förra veckan och igår och idag. De ringde klockan 9:11 idag på
morgonen och jag som är sjuk och vill bara sova...
Nu blev jag i alla fall förbannad och frågade säljaren på andra
sidan luren om de är trögfattade på Telenor - för hur många
gånger ska man behöva säga att man inte är intresserad av att
gå över till dem. Då började han babbla om fördelarna med
Telenor och då blev jag så trött, avbröt honom och sa att jag
är fortfarande inte intresserad. Speciellt inte efter all
teleterror. Då la han på luren. Klick..
Nyvaken, skitsur och sjuk tänkte jag att nu får det fan vara
nog och gick in på Telenors hemsida för att leta upp deras
telefonnummer, men först lite frukost. Man skäller ut folk bäst
på mätt mage och man blir lite piggare. Så någon minut över 10
ringde jag första samtalet, men det skulle bli nästan 15
stycken innan de svarade...
Det var nämligen ohyggligt svårt att komma fram till denna
leverantör av... telefoni. Detta var ju helt klart ödets ironi,
att få hänvisningston på 020-222 222 en 10-15 gånger. Men
tillslut kom jag fram och hamnade i deras telefonkö. Jag blev
placerad som nummer 9 och fick den beräknade tiden på 15
minuter. Den stämde något så när...
10.27 svarade Nina och jag kunde inte låta bli att kommentera
att det först inte gick att komma fram till dem innan jag kom
till det riktiga ärendet. Hon beklagade varför de hade ringt så
många gånger, men sa att hon inte kunde hjälpa mig. Det fick
min operatör Telia göra. –"Telia?" undrade jag. "Ska Telia
hjälpa mig att få er att sluta ringa mig..?"
Hon svarade så intelligent att så låg det till. Telia fick
tydligen lägga in en spärr, det vill säga göra mitt
telefonnummer hemligt, men det ville inte jag. Telenor kunde
således inte hjälpa mig att få Telenor att sluta ringa. Även om
man tycker att ett telefonibolag borde vara bra på att koppla,
kopplade hon inte varför jag tyckte det kändes helt fel...
Hes som jag är ringde jag Telia i alla fall och även där
hamnade jag i kö. Jag fick placering 25, men bara med den
estimerade tiden på 4 minuter. Klart bättre service redan där.
Helena på Telia skrattade till när jag berättade vad Telenor
hade sagt och hon sa att de inte hade kontroll över vilka
listor Felehor ringde efter. Och att spärra min telefon skulle
inte hjälpa i vilket fall som helst i och med jag redan fanns
med på dem. Hon bad att få notera att jag hade ringt angående
detta och bad om ursäkt över att hon inte kunde hjälpa mig...
Så efter en massa hänvisningssignaler och väntade minuter är
jag fortfarande kvar på ruta noll. Och jag är fortfarande sur
på Telenor som bara behandlar mig såhär. Om jag i deras ögon
någon gång varit en presumtiv kund är jag direkt fientligt
inställd till dem numera och skulle över min döda kropp aldrig
skriva på ett avtal med dem...
Fast, om jag vore död hade jag inte behövt mobiltelefoni
längre. Då är man ju ständigt uppkopplad på Himlaverket. Eller
bara Himla som de numera heter...
Ha en bra dag och kramas i trafiken!
/Raffe Bergwall –
---------------------------------------------------------------
* * * NYHET * * *
Kommentera gärna dagens Tokblogg på tramsmail.se och andra kan
sedan läsa din kommentar. http://www.tramsmail.se/tm.php?id=999
---------------------------------------------------------------
onsdag, juli 04, 2007
Six Days of creaction
God created the whole universe in just six days. How did He do it? What did He make? When were they made? Genesis tells us. Join Pastor Ken Lawrence as He tells us what the Bible says about the six days of creation.
tisdag, juli 03, 2007
Svenska kyrkan planerar deltaga i Prideparaden 2007
STOCKHOLM Kyrkans tidning uppger att Svenska kyrkan planerar att ha en egen avdelning i årets Prideparad. Nu arbetar man på att få med "kyrkkändisar".
Vid Prideparader och tidigare Frigörelseveckor har varje år EKHO - Ekumeniska gruppen för kristna HBT-personer - deltagit som egen avdelning i paraden.
I år ser de ut att få sällskap av en grupp anställda inom Svenska kyrkan.
Enligt det Ann-Catrin Bosbash uppger till Kyrkans tidning är det klart att ett 50-tal personer kommer att gå med under "officiell banderoll eller flagga".
Källa: Kyrkans tidning
Vid Prideparader och tidigare Frigörelseveckor har varje år EKHO - Ekumeniska gruppen för kristna HBT-personer - deltagit som egen avdelning i paraden.
I år ser de ut att få sällskap av en grupp anställda inom Svenska kyrkan.
Enligt det Ann-Catrin Bosbash uppger till Kyrkans tidning är det klart att ett 50-tal personer kommer att gå med under "officiell banderoll eller flagga".
Källa: Kyrkans tidning
lördag, juni 30, 2007
lördag, juni 23, 2007
fredag, juni 22, 2007
Farsad and Farnam Story, a gay couple who have been tortured for being gay
Farsad and Farnam Story, a gay couple who have been tortured for being gay
by Arsham Parsi
"Pinglish Text": Dostan'e Aziz, Tarjome'ye in matlab dar Cheraq Shomare'ye 30
be Farsi montasher khahad shod.
June 20, 2007
Pictures: http://www.irqo.net/IRQO/English/pages/059.htm
I have always wondered if keeping silent about the status quo can lead to
peace of mind, or whether a scream in protesting the misery caused by certain
events is a more logical response. Despite the heterogeneity of Iranian
society in general and Iranian queer community in particular, sometimes the
oppressive events of the day force us to action. Though a small number of
sexual minorities in Iran do not have any problem with police, security and
their families, they are the exception. There are still many in the Iranian
LGBT community who are struggling with huge hardships due to family
interference and government oppression. The almost daily news of the arrest,
humiliation, and torture of Iranian LGBT community members enrages me, and I
am concerned by the reaction of our community as it deals with horrifying
murders and savage executions committed in the name of "the law".
Generally speaking, the reaction from the Iranian community at large falls
into two camps: those who feel that organizational activity and resistance by
the Iranian LGBT community would provoke a strong government reaction, which
in turn could lead to an international reaction against Iran as a whole, and
those who seek a return of their full civil rights. The difference between the
first and second group is that the second is not under pressure from the
government due to their sexual orientation. I believe they can be asked to
demonstrate for our full civil rights, as well. This crucial point could
inspire us to express ourselves and demand what we want, instead of keeping
silent.
During the last few months, Iran has seen the brutal arrest and prosecution of
women's rights activists. Concurrently, IRQO has encouraged the queer
community and its supporters to begin petitions and seek popular support.
Interestingly, these people were not anxious about an international military
action against the Iranian regime due to human rights violations. I signed all
their petitions, because I believe human rights are for everybody, not for one
particular group. In spite of this, my name and those of other activists were
erased from those lists due to concerns about the general situation in Iran.
There is no comment on the following pictures. The two are homosexual and they
have been prosecuted because of their sexual orientation. There is no
disputing this as we possess copies of their tribunal documents regarding
their verdicts and sentences. I ask you, should we keep silent? Should we
paint a false picture of their daily life situation? Certainly silence is not
an option. Probably we should even be laouder. They received eighty lashes; I
doubt that I would be able to endure one. I admire their courage. After
getting his punishment, one of the men asked the person who executed this
barbaric sentence, whether he felt closer to the god by this savagery or not.
These pictures are taken almost one month ago, and a month after they’ve
lashed. When I called them by phone of the first day, they were not able to
talk. Because of the pain they could not even sleep. Farsad is 26 years old
and Farnam is 24, (their names have been changed to protect their identities,
as they have long been in contact with IROQ). Their lives, like many, if not
all the other LGBTs in Iran, is miserable. Farsad lost his father at fifteen
and his mother re-married a revolutionary guard member (a military organism
developed by the Iranian regime), which itself is a bitter story. “Since
childhood I could not find any attraction to the opposite sex; yes of course I
am a homosexual.” Farsad says. At 21, in order to meet other people like
himself, he set up a successful weblog. The secret police found his address
through his IP and arrested him. He spent three weeks in solitary confinement,
and then he was accused of obscenity, advocating decadent values and
homosexuality. They sentenced him to six month in prison. After completing his
sentence he suffered from depression and phobia about revealing his identity
and going back to prison, with symptoms so debilitating he was hospitalized.
Then his diary was found by his stepfather, who demanded Farsad denounce his
homosexuality. When Farsad resisted, his step-father took him to Qom (a holly
city in Iran, and a center of Ayatollahs) to be seen by the grand ayatollahs;
He spent a few nights in custody, was humiliated by the security forces there.
They threatened him with stoning unless he denounced his homosexuality.
Traumatized by the threats, he was then taken to see a grand ayatollah, where
he signed his confession and forgiveness plea. He was then returned to Tehran,
where he received 95 lashes before being released. Almost as an afterthought,
he was questioned by the supreme leader’s office in the university where he
was studying … and was expelled from school, as well.
Last winter, he met Farnam in a gay chat room. After corresponding they moved
in together to start life as a couple, in disguise but together. They invited
a small group of their friends to celebrate this union. Just fifteen minutes
after the party began, the police broke into their house and arrested
everyone. They were brutally beaten, says Farsad, and then transported to a
police detention center. They spent the entire Persian new year holidays in a
prison cell. “We were beaten to the point that my spine hurt permanently; I
still feel the pain caused by the fists pounding my face”, Farsad says.
They were accused of advocating decadency, homosexuality and prostitution.
Because they were arrested together, the authorities insisted on more details
about their relationship. During the police interrogation, they were asked,
"Did you have sexual intercourse with each other?” They did not admit to this
question, and eventually they were sentenced for having an improper
relationship, for which they received 80 lashes. All other guests were
released conditionally and they were ordered to remain in the city and not get
in-touch wiht each other. Two weeks before the execution of their sentence,
the party attendees were arrested again and were sentenced to 60 lashes each,
which all received in the same day. Farsad and Farnam were told that 80 lashes
was just for holding the party , and that their sentence for the improper
relationship would be executed later.
Under increasing pressure from their families, and the government’s threat of
reopening their older files, which could lead to a possible death sentence,
they decided to escape the country, and now are waiting to be transferred to a
safe, gay friendly country. IRQO has been actively following their case and is
pursuing it in the United Nations High Commissioner for Refugees. We hope one
day full civil rights are granted to the LGBT community all over the world.
"please feel free to publish this story on your medis"
--------------------------
Arsham Parsi
Executive Director
IRanian Queer Organization – IRQO
Formerly Persian Gay & Lesbian Organization – PGLO
www.irqo.net
arsham@irqo.net
tel: 001-416-548-4171
fax: 001-416-352-7459
----------------------------------------------------------------
To subscribe, send a blank message to irqo-on@irqo.net
by Arsham Parsi
"Pinglish Text": Dostan'e Aziz, Tarjome'ye in matlab dar Cheraq Shomare'ye 30
be Farsi montasher khahad shod.
June 20, 2007
Pictures: http://www.irqo.net/IRQO/English/pages/059.htm
I have always wondered if keeping silent about the status quo can lead to
peace of mind, or whether a scream in protesting the misery caused by certain
events is a more logical response. Despite the heterogeneity of Iranian
society in general and Iranian queer community in particular, sometimes the
oppressive events of the day force us to action. Though a small number of
sexual minorities in Iran do not have any problem with police, security and
their families, they are the exception. There are still many in the Iranian
LGBT community who are struggling with huge hardships due to family
interference and government oppression. The almost daily news of the arrest,
humiliation, and torture of Iranian LGBT community members enrages me, and I
am concerned by the reaction of our community as it deals with horrifying
murders and savage executions committed in the name of "the law".
Generally speaking, the reaction from the Iranian community at large falls
into two camps: those who feel that organizational activity and resistance by
the Iranian LGBT community would provoke a strong government reaction, which
in turn could lead to an international reaction against Iran as a whole, and
those who seek a return of their full civil rights. The difference between the
first and second group is that the second is not under pressure from the
government due to their sexual orientation. I believe they can be asked to
demonstrate for our full civil rights, as well. This crucial point could
inspire us to express ourselves and demand what we want, instead of keeping
silent.
During the last few months, Iran has seen the brutal arrest and prosecution of
women's rights activists. Concurrently, IRQO has encouraged the queer
community and its supporters to begin petitions and seek popular support.
Interestingly, these people were not anxious about an international military
action against the Iranian regime due to human rights violations. I signed all
their petitions, because I believe human rights are for everybody, not for one
particular group. In spite of this, my name and those of other activists were
erased from those lists due to concerns about the general situation in Iran.
There is no comment on the following pictures. The two are homosexual and they
have been prosecuted because of their sexual orientation. There is no
disputing this as we possess copies of their tribunal documents regarding
their verdicts and sentences. I ask you, should we keep silent? Should we
paint a false picture of their daily life situation? Certainly silence is not
an option. Probably we should even be laouder. They received eighty lashes; I
doubt that I would be able to endure one. I admire their courage. After
getting his punishment, one of the men asked the person who executed this
barbaric sentence, whether he felt closer to the god by this savagery or not.
These pictures are taken almost one month ago, and a month after they’ve
lashed. When I called them by phone of the first day, they were not able to
talk. Because of the pain they could not even sleep. Farsad is 26 years old
and Farnam is 24, (their names have been changed to protect their identities,
as they have long been in contact with IROQ). Their lives, like many, if not
all the other LGBTs in Iran, is miserable. Farsad lost his father at fifteen
and his mother re-married a revolutionary guard member (a military organism
developed by the Iranian regime), which itself is a bitter story. “Since
childhood I could not find any attraction to the opposite sex; yes of course I
am a homosexual.” Farsad says. At 21, in order to meet other people like
himself, he set up a successful weblog. The secret police found his address
through his IP and arrested him. He spent three weeks in solitary confinement,
and then he was accused of obscenity, advocating decadent values and
homosexuality. They sentenced him to six month in prison. After completing his
sentence he suffered from depression and phobia about revealing his identity
and going back to prison, with symptoms so debilitating he was hospitalized.
Then his diary was found by his stepfather, who demanded Farsad denounce his
homosexuality. When Farsad resisted, his step-father took him to Qom (a holly
city in Iran, and a center of Ayatollahs) to be seen by the grand ayatollahs;
He spent a few nights in custody, was humiliated by the security forces there.
They threatened him with stoning unless he denounced his homosexuality.
Traumatized by the threats, he was then taken to see a grand ayatollah, where
he signed his confession and forgiveness plea. He was then returned to Tehran,
where he received 95 lashes before being released. Almost as an afterthought,
he was questioned by the supreme leader’s office in the university where he
was studying … and was expelled from school, as well.
Last winter, he met Farnam in a gay chat room. After corresponding they moved
in together to start life as a couple, in disguise but together. They invited
a small group of their friends to celebrate this union. Just fifteen minutes
after the party began, the police broke into their house and arrested
everyone. They were brutally beaten, says Farsad, and then transported to a
police detention center. They spent the entire Persian new year holidays in a
prison cell. “We were beaten to the point that my spine hurt permanently; I
still feel the pain caused by the fists pounding my face”, Farsad says.
They were accused of advocating decadency, homosexuality and prostitution.
Because they were arrested together, the authorities insisted on more details
about their relationship. During the police interrogation, they were asked,
"Did you have sexual intercourse with each other?” They did not admit to this
question, and eventually they were sentenced for having an improper
relationship, for which they received 80 lashes. All other guests were
released conditionally and they were ordered to remain in the city and not get
in-touch wiht each other. Two weeks before the execution of their sentence,
the party attendees were arrested again and were sentenced to 60 lashes each,
which all received in the same day. Farsad and Farnam were told that 80 lashes
was just for holding the party , and that their sentence for the improper
relationship would be executed later.
Under increasing pressure from their families, and the government’s threat of
reopening their older files, which could lead to a possible death sentence,
they decided to escape the country, and now are waiting to be transferred to a
safe, gay friendly country. IRQO has been actively following their case and is
pursuing it in the United Nations High Commissioner for Refugees. We hope one
day full civil rights are granted to the LGBT community all over the world.
"please feel free to publish this story on your medis"
--------------------------
Arsham Parsi
Executive Director
IRanian Queer Organization – IRQO
Formerly Persian Gay & Lesbian Organization – PGLO
www.irqo.net
arsham@irqo.net
tel: 001-416-548-4171
fax: 001-416-352-7459
----------------------------------------------------------------
To subscribe, send a blank message to irqo-on@irqo.net
torsdag, juni 21, 2007
onsdag, juni 20, 2007
Missed a joke on Family Guy? Check the wiki
WAY more than you ever wanted to know about family guy 
 clipped from familyguy.wikia.com
|
Robbie
 clipped from blogoramification.blogspot.com
In Germany, a fan pushed Robbie Williams off the stage.
|
music from sweetwarrior
 clipped from sweetwarrior.multiply.com
|
tisdag, juni 19, 2007
Vad mycket skräp står det i våra dagstidningar!
Kära medborgare...
Hur kan Aftonbladet, och andra tidningar av tvivelaktig
sanningshalt, skriva så mycket om pseudokändisar som Paris
Hilton, Linda Rosig, Lohan och andra som de flesta av oss gott
och väl kan leva utan? Att de bara orkar...
Idag stod det i Aftonplasket del 2137 i Hiltons fängelsesåpa
att hon hade en farsdags-fest i fängelset och att hon hade
ritat ett vykort till sin far. Vem fan bryr sig?!? Har de på
redaktionen inte mer förstånd att skriva om något betydligt mer
intressantare, viktigare och/eller lärorikare? Att de bara
lägger energi på det förstår jag inte. Att jag bara lägger
energi på att reta upp mig på detta förstår jag inte...
Men jag har faktiskt en teori, även om jag inte är ensam om
den. De som köper dessa tidningar och faktiskt gillar att läsa
om varje steg plastmääniskorna tar - är så himla rädda att ta
egna steg i livet. Den som roar sig åt andras privatliv kan
inte ha ett eget kul att roa sig i...
Det står mig verkligen upp i halsen och jag känner att jag
orkar snart inte läsa mer om dem. Inte för att jag läser om dem
överhuvudtaget, men rubrikerna bläddras ju förbi när man söker
efter sport eller annat som faktiskt kan vara viktigt. Och de
sticker mig i ögonen. Den enda gång det faktiskt roar mig är
när någon av dessa gör något så pantat och dumt att det
faktiskt vänder och blir komiskt. Då skrattar jag och på deras
bekostnad...
Hade jag haft en dotter som Paris eller Linda, hade jag valt
att adoptera bort dem - hur gamla de än var...
Nu är det inte jag som skivit detta utan "stulit"det från
Tramsmail.se
måndag, juni 11, 2007
lördag, juni 09, 2007
SVERIGE Mediadrevet är igång. Den här gången handlar det om en 32-årig man med brittisk ursprung som misstänks för att ha smittat ett stort antal kvinnor med hiv.
Många hivpositiva kvinnor och män i Sverige känner sig oroliga. Och det har man anledning att vara. Medias sätt att rapportera om de här männen och kvinnorna ökar utsattheten och stigmatiseringen av en redan utsatt grupp människor – nämligen hivpositiva barn, ungdomar med hiv och vuxna kvinnor och män som lever med hiv.
I spåren av stigmatiseringen följer också självstigmat, en negativ uppfattning av det egna jaget: Ett självstigma som om den inte motverkas kan få katastrofala följder. Man skulle kunna hårdra det hela och säga att media är med och skapar de kvinnor och män som man hänger ut på braskande löpsedlar.
Medias bild är inte sällan endimisionell och enkelriktad. Grundläggande för stigmatisering är att peka ut och särskilja en grupp från samhällets rådande norm av vad som är önskvärt och inte önskvärt. Media är ett bra exempel på hur man på ett effektivt och skoningslöst sätt kan stigmatisera en grupp av människor, nämligen hivpositiva kvinnor och män. Den hivpositive demoniseras och utmålas som en brottsling, gärna moraliskt förkastlig och man lyfter också fram karaktärsdefekter som ska förstärka bilden av den moraliskt förfallne individen. De som sedan blivit utsatta för denne person fråntas i media allt eget tänkande och ansvar och görs till viljelösa offer, styrda av en person som beskrivs som en manipulativ och sexgalen person.
Det är viktigt att poängtera – personer som lever med hiv har ett sexliv, precis som vilken annan Svensson som helst. Och det allra största flertalet är ansvarsfulla och ansvarstagande. Man använder alltså kondom vid anala och vaginala samlag.
Sen finns det naturligtvis undantag. Och dessa få undantag är i de allra flesta fall personer som har problem av något slag. Några lever i förnekelse på grund av samhällets stigma och diskriminering av personer med hiv. Det kan röra sig om att man är inne i ett missbruk eller har psykisk sjukdom. En annan anledning är känslan av utanförskap som förstärks bland annat av medias sätt att rapportera om sådana här fall. Till sist kan det också handla om att samhällets och närståendes stöd misslyckats kapitalt.
Rapporteringen och historierna genom åren kring personer som överfört hiv visar entydigt att rådande smitskyddslagstiftning motverkar sitt syfte, nämligen att skydda medborgarna från smitta. Genom att ålägga personer med hiv att alltid berätta om sin hiv, inleds man i en falsk trygghet. De flesta tror att alla som har hiv berättar om det innan man har sex. Somliga gör det alltid, somliga gör det aldrig, somliga gör det ibland.
De flesta tror att alla som har hiv vet om att de är bärare av viruset Så är det inte. Det finns många, hur många vet ingen, som är smittade utan att veta om det.
Kondom är det bästa skyddet mot hiv. Inte vad som sägs eller inte sägs!
Till sist ett upprop till samtliga organisationer, föreningar med flera som på ett eller anat sätt arbetar med hivfrågor. Förena er i ett gemensamt upprop och ta avstånd från medias rapportering och allt som bidrar till att stigmatisera, diskriminera och kriminalisera personer med hiv.
Det är viktigt att personer som lever med hiv känner att de har stöd i tider som dessa.
Walter Heidkampf
9/6 2007, 12.00
onsdag, juni 06, 2007
Info from IRAK
PUBLIC AI Index: MDE 13/065/2007 06 June 2007Further Information on UA 120/07 (MDE 13/057/2007, 18 May 2007) Possibleprisoners of conscience/ Fear of torture or ill-treatmentIRAN Up to 17 menAt least 16 of the 17 men arrested on 10 May at a private party in the centralIranian province of Esfahan are known to have been released.Twelve were reportedly released in the weeks following their arrest while fourof the remaining five were released on 29 May. All of these men were requiredto post bail and will reportedly face a trial scheduled to take place in June.There are conflicting reports as to whether the fifth man has been released.They were among 87 people reportedly arrested at the party. Of these, 60 havebeen released unconditionally, while 26, including those referred to above,were released on bail.The 17 men are believed to have been wearing clothes generally associated withwomen at the time they were arrested. They are not believed to have had accessto lawyers or their families, and a judge has reportedly said that thosedetained following the private party will be charged with consumption ofalcohol and “homosexual conduct� (hamjensgarai). Amnesty International isnot aware of any evidence that the men attending the party identify themselvesas gay or were engaging in same-sex sexual relations. The arrests took placeat a time when the authorities were mounting a security operation to enforcedress codes in Iran.During the arrests, those attending the party were said to have been draggedinto the street by police and members of the Basij force (volunteerparamilitary units attached to the Revolutionary Guards Corps), who beat themseverely, causing bruising and, in some cases, broken bones. It remainsunclear if those detained were allowed access to medical treatment.Amnesty International will continue to monitor the situation closely and takefurther action if necessary.No further action is requested from the UA network. Many thanks to all whosent appeals.Working to protect human rights worldwideDISCLAIMERInternet communications are not secure and therefore Amnesty International Ltddoes not accept legal responsibility for the contents of this message. If youare not the intended recipient you must not disclose or rely on theinformation in this e-mail. Any views or opinions presented are solely thoseof the author and do not necessarily represent those of Amnesty InternationalLtd unless specifically stated. Electronic communications including emailmight be monitored by Amnesty International Ltd. for operational or businessreasons.This message has been scanned for viruses by BlackSpider MailControl----------------------------------------------------------------To subscribe, send a blank message to irqo-on@irqo.netTo unsubscribe, send a blank message to irqo-off@irqo.netTo change your email address, send a message to irqo-change@irqo.net with your old address in the Subject: lineTo contact the list owner, send your message to irqo-list-owner@irqo.netNumber of Subscribers: 5,137
Today is my contry´s day
Is OK for me.But why celebrate?I like to have a world out lines and contry!Hope you can understand my bad english and what I mean!
Like to know more go to:
http://hem.passagen.se/farila/nat-dag.htm
tisdag, juni 05, 2007
Whitney Houston CeCe Winans and Shirley Caesar Gospel Medley
CeCe Winans, Whitney Houston and Shirley Caesar bring down the house with this gospel medley at the 1996 Grammy Awards .Den första sången heter:jag nu lämnar allt
Och det vill jag göra varje ny dag till Jesus!
måndag, juni 04, 2007
söndag, juni 03, 2007
lördag, juni 02, 2007
fredag, juni 01, 2007
torsdag, maj 31, 2007
onsdag, maj 30, 2007
I need YOUR help!
If some one of you have one acont on JOOSTI like to have invitation from you
(https://www.joost.com/getjoost.html)
tisdag, maj 29, 2007
måndag, maj 28, 2007
Gay Pride Poem by Dean Thorpe
Go to Gay Pride, Mind opened wide. Interesting sights, Some transvestites. Party is free, Just go and see. Not all the same, Life's not a game. We all can feel, Equality is real. Open your mind, See what you find. Gay bi or straight, Don't turn up late.
söndag, maj 27, 2007
Tutu hits out at gay priests 'obsession'
Former Archbishop of Cape Town Desmond Tutu says the Anglican Church in
Tensions between liberals and conservatives, predominantly over issues of sexuality, are growing in Anglican communities across the world.
Archbishop Tutu says church leaders in Africa are not paying enough attention to problems in
"There are so many issues crying out for concern and application by the church of its resources, and here we are, I mean, with this kind of extraordinary obsession," the Nobel Peace Prize winner said.
"Certainly there's not been anything like the same standing up to the evil and exercising the prophetic ministry that one would have expected from the church - and that has been very ... distressing."
lördag, maj 26, 2007
fredag, maj 25, 2007
I like to do the same !
Whit my 7 cats sometimes then they pee in my bed or someother plays who is not
for cat
torsdag, maj 24, 2007
Everning Prayer
EVENING PRAYERNo time is like this one,
the evening's final, silent hour.
No sorrows burn any longer,
no voices crowd any more.
Then take now into your hands
this day that is past, like a token.
For I know: into good you will turn
what I have held or broken.
Evilly I think, evilly I act,
but all things you heal and cleanse.
My days then you transform
From gravel to precious stones.
You must lift, you must carry,
I can only leave all things behind.
Take me, lead me, be close to me!
Show me what you next may intend!
Translated into English by David McDuff in "Karin Boye: Complete poems".
Read more about this swedish lesbian women on:
http://www.karinboye.se/om/index-en.shtml
This poem have be a Psalm in swedish church psalmbook!!!
onsdag, maj 23, 2007
lördag, maj 19, 2007
fredag, maj 18, 2007
Music if my LIFE
You can lissen to what I like onYahoo!Music Jukebox
My ID:piskanviner
I be HAPPY if you add me
torsdag, maj 17, 2007
fredag, maj 04, 2007
onsdag, april 25, 2007
söndag, april 22, 2007
fredag, mars 16, 2007
fredag, mars 09, 2007
onsdag, februari 14, 2007
onsdag, januari 03, 2007
tisdag, januari 02, 2007
söndag, december 10, 2006
lördag, december 09, 2006
onsdag, december 06, 2006
lördag, april 15, 2006
Det fiinns
Det finns...
Det finns en plats
där jag vill vara nu...
En plats
där jag kan känna mig trygg...
Det är hos Dig jag vill vara
när solen går ner...
Det är hos Dig jag vill vara
när månen lyser klart...
Det finns en person
jag vill röra när allting känns tungt...
Det finns en person
jag vill vara hos när tårarna dalar på kind...
Du får mig att känna mig trygg
och med din röst lugnar du min oro...
Jag älskar det du gör för mig
när jag behöver det mest...
Jag hoppas du finns där hos mig
även när jag skiner som bäst...
Dikten är skriven av medlemmen :hais
på www.qruiser.com
Det finns en plats
där jag vill vara nu...
En plats
där jag kan känna mig trygg...
Det är hos Dig jag vill vara
när solen går ner...
Det är hos Dig jag vill vara
när månen lyser klart...
Det finns en person
jag vill röra när allting känns tungt...
Det finns en person
jag vill vara hos när tårarna dalar på kind...
Du får mig att känna mig trygg
och med din röst lugnar du min oro...
Jag älskar det du gör för mig
när jag behöver det mest...
Jag hoppas du finns där hos mig
även när jag skiner som bäst...
Dikten är skriven av medlemmen :hais
på www.qruiser.com
tisdag, mars 07, 2006
Gringo är queer
Gårdagens Ledare i Tidningen GRINGO:s bilaga i METRO
Jag hade äran att bli nominerad till årets hetero på Gaygalan. Jag vann inte. Det gjorde däremot Roger Nordin. Han kammade hem det mest prestigefyllda priset, årets homo. Det sista han sa i sitt tacktal var: ”Vi ska stå på barrikaderna och kämpa. Men vi kan väl ha roligt medan vi står där.”
Medborgarrättskampen behöver inte vara blodallvarlig och tråkig. Det går att festa sönder orättvisor. Och det är precis det gayvärlden fattat. En dag bestämde de sig för att sluta sitta hemma och skämmas för vilka de är. I stället gick man ut och firade sin normbrytande livsstil. De började bete sig som att förtrycket inte finns. Med kärlek, positivism och glädje vann de folkets hjärta. Det blev coolt att vara gay. De kallade sig själva för bögar och flator, och tog tillbaka makten över att definiera orden. Homokulturen som tidigare varit förvisad till töntträsket fick plötsligt all fokus på sig. Majoritetskulturen impades av självförtroendet och började ta in influenser – metrosexualitet, rosa piké, schlager och extravagans.
Ur gayrörelsen har också queer-teorin förlösts. Den som inte vill definieras efter en sexualitet kan säga att den är queer. Det är ett sätt ifrågasätta normer. Queer betyder konstig och tittar vi under ytan är vi nog alla ganska konstiga. Det är svårt att hitta de där helt normala personerna. Queer är ett sätt att ta bort ett av de vanligaste sätten för oss att kategorisera varandra. Första gången jag fick queer förklarat för mig insåg jag att det är precis vad Gringo är, tillämpat på etnicitet. Att bara få vara. Varken svensk eller invandrare. Varken hetero eller homo.
Den här ledaren är ett sätt att besvara den kärleksfulla omfamning vi fått av gayvärlden ända sen starten. Vi identifierar oss med varandra och blir inspirerade. När vi nu till sommaren gör årets Pride-tidning är det som en liten förlovningsring. När Gringos syskon Macho kommer senare till våren är det ännu en flirt. Macho ska på ett kärleksfullt sätt klä av könsrollerna och erbjuda ett alternativ. Precis som queer gjort för sexualitet och Gringo för etnicitet. För alla de här frågorna hänger tätt ihop. Vi började med blattefrågan för att det är den mest bortglömda. Men ingen fråga är viktigare än den andra. Ett framsteg för en av rörelserna är bra för alla andra. Därför hoppas jag att konkurrensen som håller oss alla på halster ska övergå till samarbete. Den dagen kvinnor, blattar, homos och handikappade går ihop har strukturen som håller oss nere ingen chans.
Publicerad: 2006-03-06
Av: Zanyar Adami
Jag hade äran att bli nominerad till årets hetero på Gaygalan. Jag vann inte. Det gjorde däremot Roger Nordin. Han kammade hem det mest prestigefyllda priset, årets homo. Det sista han sa i sitt tacktal var: ”Vi ska stå på barrikaderna och kämpa. Men vi kan väl ha roligt medan vi står där.”
Medborgarrättskampen behöver inte vara blodallvarlig och tråkig. Det går att festa sönder orättvisor. Och det är precis det gayvärlden fattat. En dag bestämde de sig för att sluta sitta hemma och skämmas för vilka de är. I stället gick man ut och firade sin normbrytande livsstil. De började bete sig som att förtrycket inte finns. Med kärlek, positivism och glädje vann de folkets hjärta. Det blev coolt att vara gay. De kallade sig själva för bögar och flator, och tog tillbaka makten över att definiera orden. Homokulturen som tidigare varit förvisad till töntträsket fick plötsligt all fokus på sig. Majoritetskulturen impades av självförtroendet och började ta in influenser – metrosexualitet, rosa piké, schlager och extravagans.
Ur gayrörelsen har också queer-teorin förlösts. Den som inte vill definieras efter en sexualitet kan säga att den är queer. Det är ett sätt ifrågasätta normer. Queer betyder konstig och tittar vi under ytan är vi nog alla ganska konstiga. Det är svårt att hitta de där helt normala personerna. Queer är ett sätt att ta bort ett av de vanligaste sätten för oss att kategorisera varandra. Första gången jag fick queer förklarat för mig insåg jag att det är precis vad Gringo är, tillämpat på etnicitet. Att bara få vara. Varken svensk eller invandrare. Varken hetero eller homo.
Den här ledaren är ett sätt att besvara den kärleksfulla omfamning vi fått av gayvärlden ända sen starten. Vi identifierar oss med varandra och blir inspirerade. När vi nu till sommaren gör årets Pride-tidning är det som en liten förlovningsring. När Gringos syskon Macho kommer senare till våren är det ännu en flirt. Macho ska på ett kärleksfullt sätt klä av könsrollerna och erbjuda ett alternativ. Precis som queer gjort för sexualitet och Gringo för etnicitet. För alla de här frågorna hänger tätt ihop. Vi började med blattefrågan för att det är den mest bortglömda. Men ingen fråga är viktigare än den andra. Ett framsteg för en av rörelserna är bra för alla andra. Därför hoppas jag att konkurrensen som håller oss alla på halster ska övergå till samarbete. Den dagen kvinnor, blattar, homos och handikappade går ihop har strukturen som håller oss nere ingen chans.
Publicerad: 2006-03-06
Av: Zanyar Adami
måndag, mars 06, 2006
Sagan om ett underligt folk
Det var en gång en ung afrikan, som under ett år besökt ett land på norra halvklotet. Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började han sin berättelse vid återkomsten till hembyn.
Några dagar under början av solperioden dyrkade de med iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg i olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde raketer.
Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som de alla dyrkade, stod högt på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt lands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare flockades människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur man nu hyllade var små dyra skaldjur, som de åt tillsammans med starka drycker, som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var som allra längst.
En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många sätt och när de på första dagens afton hade ätit - då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamle medicinman - med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
måndag, februari 20, 2006
lördag, februari 18, 2006
Internationella protester mot Pride-stopp i Moskva
Pride 2006
MOSKVA Den 22 februari hålls ett "M4" möte mellan borgmästarna i Berlin, London, Paris och Moskva. Vid mötet kommer protester framföras mot Moskvas beslut att stoppa Prideparaden i maj. I Sverige har riksdagsman Martin Andreasson (fp) begärt att utrikesminister Laila Freivalds agerar.
Reaktionerna på att Moskvas borgmästare Yuri Luzhkov efter religiösa utspel planerar att förbjuda stadens första Pride-parad har blivit starka.
Vid ett redan tidigare planerat möte mellan fyra borgmästare i Europa kommer Yuri Luzhkov möta två öppet homosexuella borgmästare, Berlins Klaus Wowereit och Paris Bertrand Delanoe. Från London deltar Ken Livingstone som arbetat aktivt för HBT-rättigheter i sin stad.
I Moskva har Pride-organisatörerna anmält Rysslands stormufti Talgat Tajuddin för brott mot landets lagar där uppmaning till hatbrott mot en social samhällsgrupp är förbjudet. Den mediala uppmärksamheten har gjort att Pride-organisatörerna fått ägna de senaste dagarna åt att prata med rysk och internationell media, berättar sajten UKNews.org.
De europeiska IDAHO (International Day Against Homophobia)-grupperna planerar nu protestaktioner runt om i Europa utanför de ryska ambassaderna. Den 2 mars är planerad för denna protestmanifestation.
I Sverige har riksdagsman Martin Andreasson (fp) ställt en fråga till utrikesminister Laila Freivalds om hur hon tänker agera för att "åstadkomma respekt för demonstrationsfriheten" i Ryssland.
torsdag, februari 16, 2006
Vad har hänt sedan i september?
Massor av både roligt och tråkigt
Kom in i Kyrkofullmäktige
men inte i Kyrkorådet eftersom
jag var ensam kandidat i min nomineringsgrupp
Står på ersättar plats i Kyrkomötet
JUST NU KAN DU SER MEJ TILLSAMMANS MED 2 ANDRA GAYKILLAR PÅ EN FOTOUTSTÄLLNING I OCKELBO T.0.M. 3 MARS
DEN HETER:STÄMPLAD KÄRLEK
På Biblioteket i Ockelbo t.o.m. 3 mars
länk till artikeln i Arbetarbladet med kille som tog bilder på mej:
http://www.arbetarbladet.se/local_article.php?id=370095&avdelning_1=103&avdelning_2=124&variabel=KULvinj.gif#
måndag, september 12, 2005
Här har det inte hänt mycket i bloggen!
men nu är det inte långt kvar till kyrkovalet!Du kan läsa vad jag svarat på frågorna som kyrkans tidning ställt till 450 som står på valbar plats till Kyrkomötet i bif.länk
http://www.kyrkanstidning.com
/artikelserier/2005/kyrkoval2005/kyrkovalsbilaga2005.pdf
http://www.kyrkanstidning.com
/artikelserier/2005/kyrkoval2005/kyrkovalsbilaga2005.pdf
onsdag, juli 13, 2005
Är VI maktlösa mot terroister?
Så kan vi vinna kriget mot terrorn
KRÖNIKA. En Expressenkrönika i söndags hade rubriken ”Islam är en farlig religion”. Kontentan var att västvärldens största fiender finns bland muslimerna och utgör just nu ett större hot än kommunister, nazister och Knutbybor. Typ.
De största hoten mot kvinnor (våldtäkt med mera) har i alla tider kommit från män. Att därifrån ta steget till att säga att ”mannen är det farliga könet” är idiotiskt. Kvinnorna som på väg hem från krogen håller hårt i pepparsprejen anser trots allt att män är underbara och oumbärliga. Med skalpeller kan man döda, eller rädda liv i kirurgikliniker. Gift och motgift, bägge finns i ormen.
I kriget mot terrorismen är alla vanliga, vettiga muslimer våra viktigaste vänner. Det är de som kommer att uppfostra framtidens muslimer och tala eventuella västhatare i moskén till rätta. Vi ska vara jävligt glada över att de finns. Varje gång ett dåd begåtts ”i Islams namn” borde vi gå till Medismoskén och dela ut blommor, för att visa att vi vill ha med dem på vår sida i kampen.
Demokratin är lika skör som blommorna som nu kvävs av avgaser vid King’s Cross. Bägge behöver näring. Rätt näring är vänlighet till de du ogillar och dialog med de du misstror.
Bryt gamla mönster. Är du kristen? Gå till en moské och be där i dag. Muslim? Be på ett buddhistcenter. Ordförande för en somalisk förening? Skicka blommor till Sverigedemokraterna. Pizzeriaägare? Ställ en skylt som säger ”rabatt till skinheads” utanför.
Alla mänskliga situationer (ja, ALLA) är antingen baserade på kärlek eller rädsla. Jag vet, allt detta låter pluttinuttigt och naivt. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mer respekt för Dalai Lama och Di Leva än Bush och bin Laden. Hur mycket elände har inte de ”icke-naiva” skapat!
Det kanske är därför vi fortsätter ha samma gamla problem? För att vi anser kärlekshandlingar vara naiva, så vi kommer med samma rädsloreaktioner som alltid, misstror mer, misstänker þer, pissar på andras religion än en gång och får dem att känna sig missförstådda och hatade.
Det pratas om hårdare tag och militära ingripanden. Någon gladdes över alla övervakningkameror i London, med vilkas hjälp han hoppades att bombmännen skulle fångas. Hur hjälper det de dödade? Har kameror någonsin FÖRHINDRAT något?
Hur kommer det sig att arabländerna med þest arga ”frihetskämpar” är de minst fria? Att Tyskland som ansåg sig vara överlägsen fick alla sina storstäder pulveriserade? Att Iran med sin påtvingade kyskhet mellan könen aldrig har haft så många horor på gatorna? Att USA som har mest vapen att försvara sig med blev offer för tidernas terrorattack? Har hårdare tag någonsin löst något?
KRÖNIKA. En Expressenkrönika i söndags hade rubriken ”Islam är en farlig religion”. Kontentan var att västvärldens största fiender finns bland muslimerna och utgör just nu ett större hot än kommunister, nazister och Knutbybor. Typ.
De största hoten mot kvinnor (våldtäkt med mera) har i alla tider kommit från män. Att därifrån ta steget till att säga att ”mannen är det farliga könet” är idiotiskt. Kvinnorna som på väg hem från krogen håller hårt i pepparsprejen anser trots allt att män är underbara och oumbärliga. Med skalpeller kan man döda, eller rädda liv i kirurgikliniker. Gift och motgift, bägge finns i ormen.
I kriget mot terrorismen är alla vanliga, vettiga muslimer våra viktigaste vänner. Det är de som kommer att uppfostra framtidens muslimer och tala eventuella västhatare i moskén till rätta. Vi ska vara jävligt glada över att de finns. Varje gång ett dåd begåtts ”i Islams namn” borde vi gå till Medismoskén och dela ut blommor, för att visa att vi vill ha med dem på vår sida i kampen.
Demokratin är lika skör som blommorna som nu kvävs av avgaser vid King’s Cross. Bägge behöver näring. Rätt näring är vänlighet till de du ogillar och dialog med de du misstror.
Bryt gamla mönster. Är du kristen? Gå till en moské och be där i dag. Muslim? Be på ett buddhistcenter. Ordförande för en somalisk förening? Skicka blommor till Sverigedemokraterna. Pizzeriaägare? Ställ en skylt som säger ”rabatt till skinheads” utanför.
Alla mänskliga situationer (ja, ALLA) är antingen baserade på kärlek eller rädsla. Jag vet, allt detta låter pluttinuttigt och naivt. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mer respekt för Dalai Lama och Di Leva än Bush och bin Laden. Hur mycket elände har inte de ”icke-naiva” skapat!
Det kanske är därför vi fortsätter ha samma gamla problem? För att vi anser kärlekshandlingar vara naiva, så vi kommer med samma rädsloreaktioner som alltid, misstror mer, misstänker þer, pissar på andras religion än en gång och får dem att känna sig missförstådda och hatade.
Det pratas om hårdare tag och militära ingripanden. Någon gladdes över alla övervakningkameror i London, med vilkas hjälp han hoppades att bombmännen skulle fångas. Hur hjälper det de dödade? Har kameror någonsin FÖRHINDRAT något?
Hur kommer det sig att arabländerna med þest arga ”frihetskämpar” är de minst fria? Att Tyskland som ansåg sig vara överlägsen fick alla sina storstäder pulveriserade? Att Iran med sin påtvingade kyskhet mellan könen aldrig har haft så många horor på gatorna? Att USA som har mest vapen att försvara sig med blev offer för tidernas terrorattack? Har hårdare tag någonsin löst något?
"Blommor" dikt Palettens webbplats
"Blommor" dikt Palettens webbplats: "Blommor
Blommor röda, gula, gröna.
Alla är då lika sköna.
I ett litet hokuspokus
tänds i gräset tusen krokus.
Många blåa, många röda
växer upp bland snårena.
Dikt av Viktoria T"
Blommor röda, gula, gröna.
Alla är då lika sköna.
I ett litet hokuspokus
tänds i gräset tusen krokus.
Många blåa, många röda
växer upp bland snårena.
Dikt av Viktoria T"
torsdag, juli 07, 2005
agata: Le, för fan(detta har jag snott från en annan blogspotsida!?)
agata: Le, för fan: "Le, för fan
Jag är så fascinerad av människor. Särskilt arbetskamrater som man inte kan välja själv. De flesta är trevliga. Lite knasiga, kanske, men lättsamma vid fikabordet.
Alla är inte så.
Tänk att det finns folk som kan gå till jobbet dag efter dag, år efter år och vara lika jävla sura och otrevliga jämt.
Hur tänker de? 'Den här dagen är ändå förstörd. Då ska ingen annan ha det trevligt heller. Jag kan lika gärna bete mig som en bitch from hell hela veckan.'
Eller de där besserwissrarna som hela tiden ska ha rätt, oavsett om de vet vad de pratar om eller inte. Så mycket energi det måste gå åt till det hela dagarna.
När nu arbetet tar så mycket av ens tid så måste man ju försöka ha trevligt när man är där. Och om det inte är trevligt på jobbet, om man vantrivs eller bara mår kasst i allmänhet så får man banne mig byta jobb eller bita ihop och göra något åt situationen.
Jo, jag vet att det finns outhärdliga arbetsplatser med mobbning och förtryck och pennalistiska chefer som gör livet surt, men det är inte de arbetsplatserna jag menar utan MIN arbetsplats där det på det hela taget är trevligt och lättsamt. Ändå finns det såna som aldrig klarar av att dra på munnen och vara normalt artigt trevliga utan måste hacka och gnälla och klanka ner på andra.
Tur att man är så jävla bra själv.
"
Jag är så fascinerad av människor. Särskilt arbetskamrater som man inte kan välja själv. De flesta är trevliga. Lite knasiga, kanske, men lättsamma vid fikabordet.
Alla är inte så.
Tänk att det finns folk som kan gå till jobbet dag efter dag, år efter år och vara lika jävla sura och otrevliga jämt.
Hur tänker de? 'Den här dagen är ändå förstörd. Då ska ingen annan ha det trevligt heller. Jag kan lika gärna bete mig som en bitch from hell hela veckan.'
Eller de där besserwissrarna som hela tiden ska ha rätt, oavsett om de vet vad de pratar om eller inte. Så mycket energi det måste gå åt till det hela dagarna.
När nu arbetet tar så mycket av ens tid så måste man ju försöka ha trevligt när man är där. Och om det inte är trevligt på jobbet, om man vantrivs eller bara mår kasst i allmänhet så får man banne mig byta jobb eller bita ihop och göra något åt situationen.
Jo, jag vet att det finns outhärdliga arbetsplatser med mobbning och förtryck och pennalistiska chefer som gör livet surt, men det är inte de arbetsplatserna jag menar utan MIN arbetsplats där det på det hela taget är trevligt och lättsamt. Ändå finns det såna som aldrig klarar av att dra på munnen och vara normalt artigt trevliga utan måste hacka och gnälla och klanka ner på andra.
Tur att man är så jävla bra själv.
"
onsdag, juli 06, 2005
(Sommaren ler)
(Sommaren ler): "Sommaren ler
och molnen
Det är så skönt
och befriande
en solig sommardag
Koltrasten sjunger
och syrsan
Det hummar
så välkomnande
bland hagens snår
Vinden fläktar
och skuggan
Det är så vilsamt
och tryggt
bland skogens träd
Solen ler
och molnen
en härlig sommardag"
och molnen
Det är så skönt
och befriande
en solig sommardag
Koltrasten sjunger
och syrsan
Det hummar
så välkomnande
bland hagens snår
Vinden fläktar
och skuggan
Det är så vilsamt
och tryggt
bland skogens träd
Solen ler
och molnen
en härlig sommardag"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)