Monstret i garderoben
Ett litet dataspel där man ska skjuta bögar har blivit populärt bland ungdomar. Det säger en hel del om den moderna manligheten.
HENRIK TORNBERG
chefredaktör
" Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.
"
Krönikor KRÖNIKAN
Onsdag, 11 Maj 2005
Det är mycket hat och hatbrott just nu. Hetspredikan, Johan Hiltons bok No tears for queers och så media som hakat på trenden och för första gången gör bögknackning till förstasidesstoff. För det är mest män som har sex med män som råkar ut för den här typen av våld. Det nyaste scoopet är det lilla dataspelet Gay som Aftonbladet hittat på ungdomssiten Hamsterpaj. Ungdomarna som besöker siten laddar själva upp filer och någon av dem har beskrivit vad spelet går ut på:
Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.
RFSLs Sören Andersson kallar i samma tidning spelidén absurd och Hamsterpaj backar och tar bort spelet. Slut på den historien, men några frågor dröjer sig kvar.
Ökar hatet mot bögar eller har det bara blivit synligare? Varför så mycket, just nu?
Den första frågan är nästan omöjlig att besvara med hänvisning till det ökända Mörkertalet som är så lätt att svänga sig med om man vill påvisa samhällstrender. Vi har inte uppmärksammat hatbrotten tidigare och har svårt att skilja en faktisk ökning från ökad uppmärksamhet. Frågan varför är lite lättare: homosexuella är synligare idag än någonsin tidigare i detta land. Även med en konstant nivå på hatet (så torrt det låter, som om man diskuterar införselkvoter för spannmål) borde alltså fler öppna bögar provocera fler homohatande potentiella våldsmän. Om man dessutom ger sig på att skrapa på hatets hårda yta kan man dessutom ge sig på en förutsägelse: om hatet och våldet mot homosexuella inte ökat hittills, kommer det att öka framöver. Kanske inte fler kommer att börja hysa ett brinnande hat mot män som har sex med män, men de som redan avskyr mig och andra homosexuella kommer att hysa ett mer brinnande hat än de gjort hittills.
Det finns en enkel förklaring till att jag vågar mig på att saida på det här sättet. Hat bottnar oftast i rädsla och rädslan kommer sig av ett upplevt hot. Är du rädd för något eller någon brukar första reaktionen vara att blunda och hoppas att det farliga försvinner. Låtsas man som om det avskyvärda inte finns kanske det är borta när man öppnar ögonen igen.
Taktiken att blunda använder vi för monster i garderoben när vi är små (täcket över huvudet!) och förvånansvärt mycket annat vi är rädda för. Men taktiken funkar bara om något inte pockar på uppmärksamhet allt för mycket. Förr om åren visste alla att män som har sex med män existerar, men eftersom bögarna var vänliga nog att leva sina liv i underdånig självförnekelse gick det alldeles utmärkt att låtsas som om de inte fanns. Det går inte idag. Det är bögar (och flator förstås) i vart och vartannat TV-program, de bor i grannskapet, paraderar på gatorna, pussas på väg hem från krogen och kräver sina rättigheter i Riksdagen och på debattsidorna. Bögar tar kort sagt en jäkla massa plats i dagens Sverige.
Den bögogillare som hittills kunnat blunda bort problemet, dragit täcket över huvudet och hoppats att monstret i garderoben ska hålla sig just där upptäcker till sin fasa – när kan vågar sticka nästippen över täckets kant – att monstret inte bara är verkligt. Det har dessutom klivit ut ur sin garderob, bär fjolliga tighta jeansshorts och sjunger I will survive, högt och ljudligt. Hilfe!
När ett upplevt hot och verklig rädsla inte längre går att ignorera reagerar man instinktivt. Först skränar man lite och hoppas att det ska skrämma det läskiga på flykten. Fungerar inte det gör hjärnan och kroppen sig redo att gå till attack för att trygga den egna säkerheten. Någonstans här börjar vi hata. Det är i det läget som västvärldens homofober och homos befinner sig idag. Homosexuella går inte längre att ignorera. Rädslan övergår i skrän som övergår i vitglödgat hat.
Den verkliga tiotusenkronorsfrågan är förstås vad det är som är så himla skrämmande för en strejt man med andra män som faller utanför ramen och har sex med varandra. Jag är inte säker, men jag tror att en del av koden för att dechiffrera denna gåta finns i instruktionen till spelet Gay, som de supercoola kidsen på Hamsterpaj formulerat:
Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.
Det - får - ju - inte - hända. Blir man påsatt av en annan kille sker något hemskt, anar man här, hemskare än att man får ont i baken en stund efteråt (som en populär myt vill hävda). Det är något annat än rumpan som går i kras, som som endast kan skyddas genom att man dödar varenda bögjävel. Men vad? Kan det vara den omhuldade och ack så sköra manligheten? Manligheten som ger platsen i hierarkin, ja hela existensberättigandet för vissa sorters män. Att bli erövrad av en annan man är att underkasta sig och därmed förnedrande. I förnedringen riskerar man allt: sin plats i livet och sin makt över det egna ödet.
Den traditionella, auktoritära och självtillräckliga mansrollen är hårt ansatt från flera håll. Inte nog med att kvinnor, transsexuella, bögar, bin och flator kräver sin rätt. Dessutom inser allt fler strejta män att man som kille lever ett lyckligare liv om man vågar komma i kontakt med sina egna känslor och inte ställer upp på att förtrycka andra. Till råga på allt faller den ena exklusivt grabbiga bastionen efter den andra: fabriksgolvet, lumpen, styrelserummen. Dagens strejte grabbige man är som regeringen i något Östland i årsskiftet 1989-90. Man sitter fortfarande i maktens rum men hör folkmassorna mullra utanför på gatan. I det läget måste den här typen av män gå till aktion. Självständiga kvinnor måste kväsas. Förrädare i de egna leden - män som hoppat av mansrollens tvångströja - röjas ur vägen. Annars kan allt vara förlorat.
Inte undra på att de är rädda.
Hatet mot kvinnor och homosexuella, och våldet mot dessa grupper, är sidor av samma mynt. Inte förrän vi uppfostrar unga män in i en ny roll där det kan känna sig trygga med sig själva och sin omvärld kommer det att upphöra. Gör vi inget kommer det att bli värre, för rädslan är en stark drivkraft.
