söndag, augusti 16, 2009
onsdag, juli 29, 2009
måndag, juni 29, 2009
fredag, juni 26, 2009
tisdag, juni 16, 2009
Check out Niko
I just downloaded 20 free songs from the artist Niko. Check him out!
You can listen to and download the free songs by going to www.nikoonline.com/freemusic
You can listen to and download the free songs by going to www.nikoonline.com/freemusic
söndag, maj 31, 2009
söndag, april 12, 2009
GLAD PÅSK
Han är uppstånden,
han är sannerligen uppstånden!
Så hälsar människor varandra runt om vår jord idag. En hälsning som bär på en ny början, en omstart, ett nytt ljus. Trots allt – liv på nytt. Liksom vårsolen med värme kommer åter mellan hagelskurar. Liksom videkvistarnas knoppar försiktigt, men kraftfullt, tittar fram. Hela skapelsen återuppstår på nytt.
Gravstenen var bortrullad. Graven var tom. Ljuset kunde stråla in och skingra gravens mörker.
Ibland stänger vi inne Livet självt längst inne i mörkret, bakom lager på lager av de största stenblock vi kan hitta. Vi döljer våra begåvningar, vi döljer våra talanger och styrkor för att de skrämmer oss. Vi väljer alldeles för ofta att dölja oss själva och hänvisar oss till att sitta gömda i gravens mörker för att vi är rädda för vad som kan hända om Livet får fritt spelrum.
Tänk om det är så att den där ängeln som rullade bort stenen från graven också kommer till dig och mig? Tänk om påsken innebär att Gud rullar bort både dina och mina stenar och hjälper oss att komma ut som de vi är?
Tänk om orden ”Var inte rädda” också gäller oss? Tänk om Livet är så starkt att inte ens det största stenblock kan stänga det inne?
Glad Påsk!
Välkommen till Livet.
han är sannerligen uppstånden!
Så hälsar människor varandra runt om vår jord idag. En hälsning som bär på en ny början, en omstart, ett nytt ljus. Trots allt – liv på nytt. Liksom vårsolen med värme kommer åter mellan hagelskurar. Liksom videkvistarnas knoppar försiktigt, men kraftfullt, tittar fram. Hela skapelsen återuppstår på nytt.
Gravstenen var bortrullad. Graven var tom. Ljuset kunde stråla in och skingra gravens mörker.
Ibland stänger vi inne Livet självt längst inne i mörkret, bakom lager på lager av de största stenblock vi kan hitta. Vi döljer våra begåvningar, vi döljer våra talanger och styrkor för att de skrämmer oss. Vi väljer alldeles för ofta att dölja oss själva och hänvisar oss till att sitta gömda i gravens mörker för att vi är rädda för vad som kan hända om Livet får fritt spelrum.
Tänk om det är så att den där ängeln som rullade bort stenen från graven också kommer till dig och mig? Tänk om påsken innebär att Gud rullar bort både dina och mina stenar och hjälper oss att komma ut som de vi är?
Tänk om orden ”Var inte rädda” också gäller oss? Tänk om Livet är så starkt att inte ens det största stenblock kan stänga det inne?
Glad Påsk!
Välkommen till Livet.
måndag, april 06, 2009
onsdag, februari 11, 2009
Dagbok för Skärholmens Församlingsresa till Etiopien 4-17 Juni 2008
Tacksamhet,glädje och tårar
Sommaren 2008 reste en grupp från
Skärholmen till Etiopien.
Syftet med resan var att besöka vänkyrkan Mekane Yesus i huvudstaden Addis
Ababa.De båda församlingarna driver tillsammans ett fadderbarns och ett
trädplateringsprojekt.
De som reste var:
Carl-Henrik Caldaras (jag Calle)
Maria Ekman
Monicka "Monne" Larsson
Eric Domincus
Fenja Svensson
Yonas Tamiru
Anne-Charlotte Leijon
Christer Bergstöm
Gullevi Svensson
Här kan du läsa våra berättelse:
Onsdag 4 juni
Förväntansfulla samlas vi 7 på Arlanda som ska bege oss till Etiopien. Efter handling och intag av dryck lämnar vi Sverige för att tillbringa 4,5 timme i Istanbul. Vi går och vi går och vi går, många steg i stegräknaren.
Goda samtal och glada skratt på Istanbuls flygplats. Gullevi och Maria försöker ta sig ut, lyckas nästan. Burkläsk -vatten kostar 3,5-4 euro.
23.10 lämnar vi Istanbul, lite folk på planet så att vi alla får tre säten var och därmed får vår skönhetssömn.
Vi tar oss även en vända till Khartoum för att släppa av lite folk, bl.a. vännerna Eric och Calle fann på bussen ut till planet
Torsdag 5 juni
C:a 6.30 landar vi. Tar oss en stund att komma ut, papper som ska fyllas i. Vid bagagebandet blir vi påhoppade av män som ska köra packningen, dra av etiketter. Några av oss blir tvungna att betala 20 svenska kronor för bagage körning.
Ute i ankomsthallen möts vi inte av Yonas. Väntar och väntar. Runt 9 kommer han, strul med bilen. Utan bilbälte och välpackade bilaråker vi till Brooks guesthouse. Mycket fint. Möts av Josef och värdarna på hotellet, fikar får våra rum. Beger oss till Svenska ambassaden, fyller i ännu ett papper - snart kan man sitt passnummer. Växlar pengar, äter på Lucys- det börjar bli kallt, regnat kommer.
Etiopiska ortodoxa kyrkans museum är nästa programpunkt. Visiterade, därefter går vi in.
S:t Mar….ett fantastiskt museum med en kunnig och fantastisk guide. Tyvärr var vi väl lite trötta, så hopas att guiden trots allt gillade oss. Vi såg Arken, böcker, tavlor, paraplyer m.m.
Vi pikade på….
Dålig service tyckte vi – kanske berodde lite på att elen ej fanns. Kände oss lurade på kostnaderna. Handlade vatten och andra nödvändigheter.
Helt faschinerad över hur vår chaufför kör på trottoaren och motar bort försäljarna. Bussen behöver tankas, men återigen ingen el, vilket = ingen bensin.
Åker till MY- byter buss. Ja, jösses vilken tur vi fick vara med om. Obeskrivligt hur vi kommer in och ut ur nya bussen. Fyra personer i bagaget. Ann-Charlotte, Christer, Calle och Monne. Vi höll på att skaka sönder. Inte heller så enkelt för Gullevi och Maria att komma in i baksätet.
Hem, vila 30 min. Avslutar dagen med att äta på Top View och ännu en härlig restur i den trånga bussen. Där får vi ännu en gång fylla i ett papper, med vårt passnummer, till vårt hotell.
Fredag 6 juni
Sveriges nationaldag.
Frukost 7.30, solig vacker morgon. 8.30 avfärd till Mekane Yesus huvudkontor i Addis Ababa. Generalsekreteraren Rev. Waksiyum Edossa visade runt lokalerna och berättade om verksamheterna. 4 miljoner medlemmar tillhör Mekan Yesus kyrkan.
Lutherska världsförbundet besöktes. John representant för hela verksamheten i Etiopien. Lunch på Lucys, härlig dag med sol.
Katedralen besöktes. Merkato fick också ett besök. Middag åt vi på ett ställe i närheten av hotellet.
Lördag 7 juni
Väckning 7.30 efter frukost i solskenet hämtades vi av en stor buss nästan full av folk från MY-kyrkan. Snart var vi på väg fyra stora bussar med förväntansfulla unga och vuxna. Vi ska plantera träd c:a 600m2 jord. C:a 1,5 timmes resa från Addis Ababa.
Efter att bussarna parkerats hade vi bara att gå, kuperad terräng. Man hade förberett planteringen genom att gräva gropar. Jorden som skottats upp var dock så hård att det var väldigt jobbigt att få ner den runt plantorna.
Planteringsplatsen låg i en sluttning som också kändes jobbig. Men det var en härlig känsla att få vara med i det här projektet och se hur alla unga och gamla och även barn hjälptes åt. När det var nästan färdigt började det regna och vi var tvungna att avbryta för att ta oss till bussarna. Många av oss var helt blöta.
I busarna på vägen hem fick vi hamburgare och dricka. Väl hemma fick vi 45 min på oss att duscha och byta om för att sedan åka till kyrkan där vi träffade våra fadderbarn med föräldrar.
Varje barn kom fram och presenterade sig, sa vilken klass de gick i och vad de ville bli. De var helt underbara. De sjöng också en sång för oss. Vi hade en andakt och tal där vi alla tackade varandra. Barnen välsignade oss flera gånger. Vi överlämnade kläder, skol och skrivmaterial som vi hade haft med oss och vi fick varsin halsduk som tack.
Efter kaffe och thé tillsammans hade vi ett snabbt besök i systugan innan det var dags att åka hem och byta och åka till Menens mamma på middag.
Vi blev bjudna på Etiopisk mat, jätte gott. Vid 22.00 tiden var vi hemma igen efter en synnerligen händelsefull dag.
Söndag 8 juni
Morgonen började med andakt, som jag tyvärr missade (jag har vant av mig med klocka och är van vid att titta på mobilen efter tiden) Sen fick vi frukost på den lilla altanen.
Jag försöker att undvika ytterplatserna, för det är risk att man kan ramla baklänges!
Vår gemensamma buss tog oss till Mekane Yesus- kyrkan - för att vara med på mässan. På vägen till kyrkan såg jag alla enkla hus av plåtväggar. Att det fanns så många centralt i Addis Ababa.
Hela mässan var på amarinja förutom när Eric (”Erica”) predikade och Yonas översatte till församlingen. Vi Skärholmare sjöng två sånger i mässan. ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”Pärleporten”. Gullevi och Christer sjöng ”Lågorna är många” som anknöt till Eriks predikanom att skapelsen givit många olika djur och att vi måste vara ödmjuka och acceptera att Gud har skapat olikheter och att det är den rikedomen vi fått.
Nattvards delandet tog sin tid, trots att det var smidigt ordnat med vinet i små plastbägare. Psalmerna sjöngs med kraftiga stämmor.
Efter mässan fick alla thé och en mindre söt sockerkaka. Yonas hade sagt till oss att ta med toa - papper för säkerhets skull. Nu har jag vant mig vid att det nästan aldrig finns något papper - förutom på lite bättre restauranger.
Nästa biltur gick på eftermiddagen till Entoto, som både är ett område och det högsta berget. Utsikten längs vägen upp var fin men lite disigt var det. Regnet kommer plötsligt då och då och det hänger i luften här också.
Vis av sörjan efter att vi ha planterat träd tog jag på mig badtofflor.Vi gick bara en liten kort bit från bilen för att få bättreutsikt. Eukalyptus träd växte där – men det är riktigt ”törstiga” träd och inte inhemska. Vägen tillbaka blev flämtande. Vi var på 3200 meters höjd. En känd artist sålde tavlor – ikonlika och symboliska och kvällen avslutade vi på restaurang Zebra.
Måndag 9 Juni
Glada vaknade vi upp och Eric läste för oss från Psaltaren. Han bad om att våra möten med människor skulle bli till välsignelse. Sedan åt vi frukost med stor aptit, den var väl som vanligt med ”skramlade” (scrambel) ägg.
Avfärd till Mekane Kyrkan för att träffa dem som skulle följa med oss till våra fadderbarn. Vi indelades i två olika grupper. Själv kom jag med i grupp 2. Först besökte vi den skola som finns i kyrkans område.
Besök gjordes i klass 1 och de sjung många sånger för oss. Sedan kom vi till klass 6 där en av våra fadderflickor visade och berättade för de andra hur man löste ett X och Y problem. Våran grupp åkte i väg med den gamla minibussen och mötte först vårt fadderbarn Halleluja och hennes mamma i deras hem. Efter det kom vi till Samuel Geda som bodde i ett rum med lillasyster och bror och mamma. Besökte gjordes hos vårt fadderbarn Lydia som var på daghemmet Rosa.
Vi var sedan på en annan skola där en av våra fadderbarn fanns och såg Bl.a. deras bibliotek och på ett annat ställe på skolan såg vi hur de framställdeolika planscher själva.
Alla som vi besökte såg mycket glada ut trots deras fattigdom och enkla levnadsförhållande. Tänk om vi svenskar kunde vara lika tacksamma och glada!?
Sedan åkte vi till Fistula Sjukhuset och fick information om vad Fistula är. Du kan själv läsa på Internet om vad det är och hur sjukhuset kom till:
http://www.fistulasjukhuset.se/default.asp?site=hospital
Tisdag 10 juni
Fenja kommer med försenat plan. (en timme försenat)Yonas och Ann-Charlotte möter henne.
10.00 åker vi iväg till MekaneYesus kyrkan där vi delar upp oss i två grupper. En liten bil Monne, Calle och Eric, Biskot, Adafre, Tesfa och stora bilen med resten av gänget Yonas, Gullevi, Maria, Christer, Fenja, Ann-Charlotte och Daniel för att besöka våra fadderbarn.
Vi besöker Eden Salomon Gi Egziaber, går i 7:an är tretton år, trivs i skolan gillar samhällskunskap. Hennes mål är att bli läkare. Huset är i bättre skick än för fyra år sedan, målat och fint. Mamma, Eden och mormor och morfar bor där. Hade TV, gillar fotboll och att sjunga, barnprogrammen m.m.
Mamma arbetar i en kiosk och säljer biscuits. Ej rinnande vatten. Ingen av barnen har rinnande vatten. Tackade för hjälp hon fick och att när hon blir vuxen ska hon hjälpa andra. Rörande.
Lydia 19 år var inte hemma på grund av att hon tar examen denna vecka och väntade oss senare idag säger mamma.
Nästa barn vi besöker heter Abenezer Gedyon och är ny som fadderbarn, går i tredje klass och är 11 år.
Tre stora hundar vaktar utanför Abenezers hus. Rummet var mörkt utan el ljus.
Har inga föräldrar. Faster uppfostrar honom. 9 personer bor i huset. Han vill bli läkare, många vill det. De har skollov c:a två månader från och med mitten av juni till början av september.
Alla (nästan) talar väldigt tyst och de är blyga. Han gillar fotboll.
Meheret är nästa fadderbarn. Har förlorat båda föräldrarna i AIDS. Hon går i andra klass och är 8 år och har varit med i projektet i två år.
Yimegnushal Seblatse, en fantastisk kvinna tar hand om Meheret. Y tar dessutom hand om 22 barn i området på dagtid och ger dem undervisning, helt gratis. (Jag sitter vid ett stearinljus eftersom strömmen har gått, därav stearinfläckarna.)
Många av barnen har förlorat sina föräldrar och bor hos släktingar och kan inte läsa. Hon har jobbat med barnen i tre år och gör det för Kristi skull. Inte konstigt att tårarna kommer..
Skolsalen är ett plåtskjul med små bänkar och barnen är såå duktiga.
De sjunger med själ och hjärta en sång om Jesus. Y:s man arbetar som lärare men lönen räcker inte alltid till att ge barnen mat. Vilket arbete hon gör!!!
Vi åt på vårt stammisställe ”Lucy”, Gullevi beställde som vanligt den underbara mangojuicen och biff med ris. Regnet kom. Gick förbi många tiggare. Det finns oändligt många som tigger.
Vi besöker Lydia Tekag /Mechaile 19 år och siktar på att bli journalist. Har tre år kvar. Vill också gärna bli författare. Hemmet är finare än för fyra år sedan.
Aynalem Tsegan väntar på examen som äger rum nästa vecka, är 17 år och går i 9: onde klass. Har varit med i projektet i 4-5 år. Har sedan hon var liten tagits hand om av sin faster som nu är handikappad. De två bor tillsammans. All fritid går åt till att sköta hemmet. Hon vill gärna bli sjuksköterska eftersom hennes faster inte blir behandlad på rätt sätt på sjukhuset, vill hon kunna hjälpa andra på ett bättre sätt. Om två år kan hon bli undersköterska, ytterligare 5 är på universitetet för att bli sköterska.
På en viss ledig tid gör hon frivilligtjänst i kyrkan, drama om Afrika. När hon tackade för stödet hon fått kom tårarna på både henne och oss. Fantastisk person.
Vi besökte Betlehem en liten blyg tjej på 4 år som bor ensam med sin mamma, går på dagis.
Mamman arbetar som maid. Hon pratar väldigt tyst när hon svarar Yonas, berättar att hon idag lärt sig engelska bokstäver. Sen sjunger hon helt oväntat, frimodigt en sång för oss.
Fekadu Endeshan är nästa barn vi besöker. Han är tio år och går i 1:a klass. På grund av brist på pengar började han skolan sent. Numer är åk 1-4 helt fria, gratis så det är ett framsteg.
Fekadu har varit med i projektet i 1 år och vill bli doktor, har bra betyg. Går också i sommarskola. Gillar engelska och att springa. Mamma tillåter honom inte att springa hemma eftersom det är så mycket trafik..
Mamman är ensam och arbetar med att tvätta kläder hos folk. Om Gud vill och det löser sig ekonomiskt skulle hon vilja öppna en kiosk.
F har en lillasyster, Bruklait, som artigt sträcker fram handen och gick runt och hälsade på oss alla, 5 år, gulligt!
Daniel som arbetar med våra fadderbarn vill bjuda oss hem och visar sina vackra fotografier från brölloppet. Hans trevliga hustru bjuder oss på läsk men vi har ganska ont om tid och ska strax möta de andra vid MY kyrkan.
Därefter åkte vi till MY-church för att ha ett kort möte med församlingens äldste. De berättade att det på grund av växelkursen blivit 64000 birr över av projektet så de undrar om vi med dessa pengar kunde stötta ytterligare 10 föräldralösa barn vars föräldrar dött i AIDS. Vi tyckte självklart att det var ett bra initiativ. En birr är ungefär 70-80 öre.
Sen åkte vi till ” Tanna” (en byggnad) i ett finare område, en bit utanför stan där vi åt traditionell etiopisk mat och hörde traditionell musik och dans tillsammans med de äldste.
Vädret var verkligen omväxlande med regn och sol. Rätt vad det är så blåser det till och så kommer regnet. Biskut som är söndagsskollärare och en av dem som arbetar med projektet tycker att regnet är underbart, man mår bra när det regnar. Det är lite småkyligt ibland.
Vi turas om att bli dåliga i magen. Vilken omtumlande och händelserik dag.
Som Fenja säger man blir nog inte densamme efter den här resan.
Fattiga och medelklass bor sida vid sida förutom i vissa områden. Mitt i slummen kan man hitta en väldigt fin restaurang eller ett stort fint hus med hög mur och taggtråd.
Onsdag 11 juni
Vi äter frukost på hotellet efter att Yonas har hållit i morgonbönen och åker därefter till MY kyrkan för att fortsätta att besöka våra fadderbarn. Vi delar oss i två grupper.
Monne har kameran och kommer att fotografera i vår grupp tillsammans med Tesfa och Buskot från MY.
Vi går till fots till vårt första besök för dagen, hem till Betlehem som går i 9: onde klass men hon är tyvärr inte hemma än. Vi fortsätter till tvillingarna Tegest Yenesew och Ferheywet Yenesew.
Fem personer bor i detta lilla rum varav tre barn. Tvillingarna är 9 år och går i 2:a grade i samma skola. 55 elever i samma klass. Lillasyster är tre år.
Huset är mormors hem med mormor är numer död. Flickorna tycker om skolan, speciellt engelska.. Vill bli doktor. Om en vecka får de sommarlov men ska gå i sommarskola och hjälpa mamma. Pappa arbetar som vakt men mamma är hemmafru.
Handboll är roligt. Tvillingarna sjunger en rolig sång om Sackeus och vi sjöng Måne och Sol vers 1.
Tvillingarna är mycket lika varandra och det händer att mamma tar fel på dem.
De brukar välja samma kläder utan att veta om varandras val och har haft värk på samma ställe i käken utan att veta om detta. De är bästisar och lika duktiga i matematik. Mamma gick till och med 11:e klass.
Familjen bor nära kyrkan och ska gå i söndagsskola i morgon.
När vi gick tillbaka till kyrkan mötte vi Sarkalem som är med i Tesfas projekt med HIV.
Nu tog vi den lilla bilen för att bl.a. åka till” Plåsterkvinnan”. Hon fick detta namn av vår grupp i lördags då hon förtvivlad kommit med sin dotter till kyrkan och gråtit eftersom hon tappat sin 70 birr, vilket i hennes fall varit en förmögenhet.
Den lilla dottern fick vint ett plåster av kyrkan.
Först besökte vi dock Bet som var i sin skola/Dagis. Bet (Becky eller Betty) är en mycket allvarlig liten tjej på 5 år.
Hon är blyg och sitter tillsammans med sina glada kamrater som leker och äter mat. Bet sätter sig i lek karusellen och Monne fotograferar henne. Bet visar oss sitt klass rum med små plaststolar till bänkarna och fröken tar ett foto på Bet och Monne.
Vi möter mamma Rosa Tadate 27 år som springer bredvid bilen med sin 4 åriga dotter Ruth Fekado på armen. Både Ruth och mamma Rosa ser yngre ut än vad de är. De bor lantligt. Ruth har en liten leksaksbil hemma i det minsta och fattigaste rum som jag någonsin besökt.
Jag fick sätta mig ner på golvnivå men på en presenning där något knakade och knastrade när jag satte mig.
Det visade sig vara torkade Pepperoni som mamma Rosa skulle arbeta med. Rummet kostar 70 birr/månad.
Denna lilla familj är ny i Skärholmens projekt. Rosa föddes i Dire Dawa och kom till Addis för att be och söka läkarhjälp. Hon var föräldralös men fick arbeta i ett hushåll där hennes arbetsgivare gjorde henne gravid och slängde ut henne på gatan. Hon bodde två år på gatan med sin dotter och tiggde mat.
En amerikan hjälpte henne under 7 månader som därefter återvände till America och försvann. Nu har Rosa bott i sitt rum i sex månader. Grannarna är kristna.
Lilla Ruth ska börja på dagis i september men Rosa vet ännu ej vart. Hon lever på att tvätta kläder. Det tar henne en timme att gå till kyrkan. Hon äter inte mat varje dag. Det är för dyrt. Bröd och thé är hennes mat. Hon får tag i arbete via sina tidigare kontakter ochfår 25 birr/person c:a 8 tvättar/månad.
Vår grupp skramlade ihop pengarna som hon tappat i helgen och planerar att ge henne dem via Tesfa.
Nu samlades vi till Lunch på Lucy och regnet verkar falla vid samma tid varje dag. Vi satt under tak.
Efter lunch fortsatte hembesöken och vi passerade åsnor och getter som korsar traffiken.
Hemma hos Heiwat och Magdelawit fanns det ingen el. Mörkt i rummet och mörkt i huset. Syster Heiwat g¨år i 10 klass och är duktig på att tala engelska. Det var Magdelawit som gav Eric fadderbarnens skarf. Hon går i 3:an, är 8 år och vill bli ingenjör. Hon har examen på måndag och vill leka på skollovet och studera. Väggarna är blå inomhus och de har fåtöljer och bord.
En rolig lek är KUKU där sex kamrater håller för öronen ungefär som kurra gömma. Det bor sex personer här, 3 bröder och två systrar. Mamma Aqelila 46 år äger huset sedan 30 år och gick själv i skolan till 10 klass.
Mamma brukar tala engelska hemma för att öva språket med barnen. Maken dog för 10 år sedan Engelska är ett av favoritämnena i skolan och ”science”. El-en väntas återkomma vid 22 tiden. Barnen läser läxorna hemma.
Just nu är mamma arbetslös men brukar städa i kyrkan. Det tar 10 minuter att gå dit. Köket gömmer sig bakom ett draperi och i hallen står en vatten container.
Vi åker vidare till Rachel som bor hos mormor och är 6-7 år gammal. Hennes mamma heter Almas och var med i Tesfas HIV program men misskötte sig och uteblev från viktiga samlingar.
Tesfa visade sig arg på Almas trots att vi var där och han tillrättavisade henne men hon skrattade bara lite oförståndigt.
Tyvärr har lilla Rachel också Hiv, tar medicin 2 ggr/dag men detta vet ingen av hennes kamrater om. Hon går i 1:a klass och kan alfabetet. Engelska är hennes favoritämne. Mamma har fixat hennes hår.
Hemmet är mycket välskött. Det bästa vi hittills sett.
Mormor arbetar i en skola som sekreterare och har hela tiden tagit hand om Rachel när mamma Almas 22 år gammal, bara försvunnit. Barnprogrammen är bäst på TV och Buskot sjunger en söndagsskolesång för oss med Rachel. Sarat är almas syster och hon går på universitetet.
Vi fortsätter till Abenezer och hans syster Dina. Abenezer är tio år, går i 5:an och är vårt fadderbarn.
Grannens katt kom och hälsade på. Abenezer vill bli pastor en dag. Han går i söndagsskolan och hans syster Dina vill bli doktor. De bor fyra stycken här, mormor, mamma och de två barnen. Mamma arbetar på damsalong men var sjuk denna dag då vi kom på besök. Hon är född i detta hus med jordväggar.
Barnens pappa rökte hasch och har försvunnit hemifrån, sitter ev. i häkte. På väggarna hänger fina fotografier av familjemedlemmar. Abenezer gillar fotboll och hejar på Manchester. Ronaldo är hans favorit just nu.
Vi har mött stor tacksamhet hos familjerna vilket är rörande.
Vi tackade Buskot, Daniel och Tesfa och åkte till Brooks hotell. Yonas kände av magen så Gullevi, Fenja och Monne tog en promenad för att boka middagsbord på restauran till 19.00.
På promenaden möte vi den kvinna som lagar frukost på vårt hotell. Hon lagade Engira och hälsade glatt. I rummet intill hennes kök vävde en man vackra tygmönster. Vi fortsatte och fick se en ”västerlänning” komma cyklande. En ovanlig syn i Addis.
Vi passerade en luthersk kyrka (i ett tält) och hälsade men där förekom bön med handpåläggelse så vi lämnade dem och gick till hotellet.
18.30 satt vi på balkongen i Erics rum och bjöd varandra på godsaker och smakade Etiopiskt vin. Vi var ganska trötta och alla följde inte med till restaurangen som var upplyst med stearinljus i IKEA ljusstakar.
Hela stadsdelen låg i mörker när vi trevade oss hen på de gropiga vägarna. Ficklamporna fick jobba.
Dagbok från Addis Ababa,skrivet av Eric(11 Juni)
Vi samlas innan frukost i vardagsrummet för morgonandakt. Insjunkna i de mjuka sofforna hör vi Yonas läsa ur Psaltaren 89: ”Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus”
Lycka är, säger Yonas, att hylla Herren; den som gör det är tacksam.
Det som jag ska komma ihåg från mötena med fadderbarnen är det just tacksamheten. Senare under dagen ska jag sitta vid Mekane Yesus kyrkan intill en pojke. Calle kommer fram och ger mig en brödbit. Just som den ska in i munnen kommer jag på att killen intill kanske är sugen också. Jag bryter brödet och ger honom en bit. Innan han tar emot det för han sina händer mot bröstet och nickar. Den gesten kommer att stanna. Tacksamhet över en liten brödbit. Hur ofta får den pojken något extra att äta?
I mötena med barnen är de flesta spända i början – vem skulle inte vara det om en grupp stormade in och frågade en hur man presterar!
Och som man är beroende av för att kunna överleva.
Men snart tinar de upp, trots att Yonas varit sträng och sagt att de måste skärpa sig i skolan. Alla vet exakt vilken plats de har i klassen. Jag är 29 av 63, säger Abi. Det är inte bra, säger Yonas.
Abi Asfo är 15 år och bor hos sin faster. Föräldrarna är döda. När de dog hämtade faster honom från landsbygden till Addis. Han har tre kusiner och tycker om kemi, fysik och matte i Black Line School. På fritiden hjälper han till hemma eller spelar basket. I framtiden ska han bli general i armen! Innan vi går säger han: ”Jag vill tacka för allt!”
Nazareth är 17 år och läser ”electricity” i klass 10+1.(föreberedande år) Hon ville bli journalist men betygen räckte inte. Men nu är det kul med el och hon ser fram mot att bli elektriker. På fritiden läser hon mycket; allt hon kommer över, gärna uppbyggelseböcker. Också Nazareth är tacksam: ”jag vill tacka er – ni är närmast Gud för mig. Utan er vore jag ingenting”
Efter lunch besöker vi också två flickor med namnet Lidia och en vid namn Tsige.
Mötena flyter ihop i minnet, men en gemensam nämnare är att de alla måste ta ett ganska stort ansvar hemma. Ett ansvar som inga svennebarn behöver ta.
Och jag tänker att det är så mycket vi tar för självklart i våra liv. Som inte är självklart i Addis. Men att det inte är säkert att vi förstår att uppskatta det vi har. Att lyckan ändå kommer först när vi med psalmistens ord: ”vet att hylla dig, Herre”
Torsdag 12 juni
Fenja och Monne tog en morgonpromenad i Addis men luften var redan full av avgaser. Fenja höll andakt och vi sjöng Temesgen yesus tacka, tacka Jesus och läste Matteus 6 där vi inte ska samla skatter på jorden…
Vid 9 tiden åt vi frukost ute men någr hungriga nordbor hade visst ätit tidigare. Bussen hämtade oss för att vi skulle bekräfta våra biljetter. Till turkiska airlines åkte vi först där alla utom Yonas och Fenja kunde bekräfta sina biljetter. Eric bestämde sig för att åka hem med de andra. Han har inte mått bra i magen.
Vi letade efter en bank som skulle ge dollarkvitto men maskinen var trasig så vi stannade vid Dashen Bank för att växla pengar. Jag köper Erics Birr. Utanför bilen samlas försäljare och tiggare när de ser oss. Några ser väldigt krokiga ut.
Ett statsbesök stängde av vägen när Yonas och jag skulle bekräfta våra flygbiljetter på Ethiopien airlines och Yonas såg hur en man blev brutalt bortföst av federal blå kamoflageklädd polis. Stora bilar passerade med skottsäkra glas. Sedan for vi upp till Top view restaurangen för en trevlig och god måltid. Utsikt över hela Addis.
Klockan hann att bli 13.00 innan maten kom så vi lekte två sanningar och en lögn. Åska och regn föll över Top view. Området heter Jecca och är välmående. Bilen tog oss till MY kyrkan där Tesfa hälsade och Calle möttes av skrattande barn. Nu skulle vi titta på den nya bussen som ska ta oss till Dire Dawa.
I kväll ska vi äta hemma. Vi handlade på hemvägen
Tesfa följde med Fenja till Nigistis syster som skulle få presenter ifrån Sverige och Bredäng. Systern bodde nära vårt hotell i hus där militären bor. Vi bjöds på ingira och kaffesermoni, fotade barnen med Monnes kamera och systersonen Yonas följde Fenja tillbaka till hotellet.
I morgon åker vi 5.30. Eric ska väcka oss klockan 5.
Fredag 13 juni
4.45 knackade Eric på dörren 5.30 sitter vi i vardagsrummet - väntar, väntar, väntar. C:a 6.00-6.10 kommer Tesfa och packar in oss lagom trötta för att för några dagar lämna Addis Ababa.
I Nazret äter vi frukost med pool och bra toaletter( toaletter är nu ett hett samtalsämne) och Eric , som pga magont stannat hemma. Hotellet har buffé – gott.
Vid 9 går färden vidare. Vi kör in i Awash National Park. Får en guide/vakt med gevär med oss. Strax innan parken ser vi apor och Antiloper. I parken kör vi – kör vi - kör vi ser kossor, åsnor och getter.. men efter hand dyker antiloper, gaseller och upp.
Även apor kör vi förbi. Guiden tar oss till ett vackert vattenfall. Fjärilar och fåglar – vita flyger i parken. Därefter åker vi för att se krokodiler, ser några, däremot får vi se massor av apor. Vi fotar och försöker att närma oss dem. De följer efter oss till bilen, tigger mat, hoppar upp i Marias påse. Åker och ser lejonet som sitter i bur pga. att den varit i fångenskap och fått vissa skador. Där närmar sig en babian oss.
Efter 2 timmar ute på vägen igen. Nomader som bor längs vägen. Fantastiskt landskap, underbara och oförglömliga vyer. Serpentinväg som slingrar sig upp och ner för bergen. Åsnor, kossor, lam, getter, kameler barn och människor går längs vägen och över vägen. Människorna färgstarkt klädda.
Åter lunch på restaurang Agapei Ashe Teferi. De flesta äter get. Vid 16 tiden fortsätter färden vidare. Fortsätter faschineras av landskapet.
Skratt och sångoch lite sömn i bilen. 19.30 anländer vi Dire Dawa.
Får våra rum utan el och vatten men med kackerlackor.
Varmt, första hettan vi haft. Äter på Paradiso, handlar toapapper och kackerlacksspray på hemvägen. Kryper till sängs.
Lördag 14 juni
I Dire Dawa var natten full av ljud, hundar, bönerop människor som talar högt.
Jag Fenja sov med lampan tänd för kackerlackans skull och Malarianätet nedfällt. Biolen tankades efter frukost då 3:e malariatabletten intogs. En traffikpolis stoppade chaufför Benjamin och två guider hoppade in för att visa oss trakten. Harar grundades för 3000 år sedan.
Vi passerade en by som var äldre än Harar och samtida med Axum i norr.
Alamaya – passerade vi som hade en legend om Haile Selassi. Han hade kommit dit med sina släktingarsom kastade honom i vattnet men han skulle bli räddad till livet igen och gav staden namnet ”se världen” pga. detta.
Vi passerade den näst största marknaden efter Addis och såg många som sålde kat drogen som är laglig i Etiopien och inofficiellt landets största exportvara. Stora katfält passerar vi och Yonas berättar att det inte är fattiga människor som odlar kat. Harars port passerade vi i Sheva provinsen. Den ser ut som en vit triumfbåge.
Vackra parker med höga träd passerar vi och en mur från Hayle Selassis tid som militären nu förvaltar. Terrasser bilder jorden uppe på bergen.
Vi stod vid en utsiktsplats och såg den gamla jord röda muren från 1600 talet bakom vilken 480 moskéer gömmer sig. Jorden här är järnhaltig och bördig. Harar är en kuperad stad. Muren finns med på UNICEFs världsarvslista. Islam kom till Etiopien via turkar som kommit
till Harar. En gammal vit dörr från 1600 talet passerade vi i de trånga gränderna men den påminde om en modern garagedörr. Vi fick tips om en turistaffär i en gränd och Gullevi hittade trummor och Maria vågade sig på en inhemsk toalett men det var OK.
Vi stannade till vid en restaurang där nästan all mat på menyn var slut. Det fanns inte kyckling till fler än tre och ingen lasagne trots att det var en lasagnedag enligt menun. Kaffet drack vi utanför på små låga bord med tilltugget popcorn. Nu var det siesta tid och mycket varmt ute. Vi hittade en vacker Milleniepark där man byggt upp olika hyddor ungefär som vi har olika hus på Skansen från olika delar av landet. Efter parken bokade vi bord på hotellet för kvällens middag. Vi hanlade på en marknad där det mest sålder skor, kläder och primuskök. Många muslimska kvinnor och män handlar och säljer här.
Vi passerade en plats där 400 människor dött i ett jordskred för två år sedan. Tragiskt. När vi äntligen kom tillbaka till hotellet för att tvätta oss så var vattnet slut. En ny kackerlacka låg och sprattlade på mitt rum. Monne fick spreja på med sin giftspray.
Vi satt utomhus och åt och inne på hotellet gjorde Slatan mål för Sverige i fotbolls EM men vi skulle förlora den matchen. Församlingen bjöd oss denna sista kväll i Dire Dawa och vi sa tack och åkte sedan till hotellet för att sova.
Söndagen 15 juni
I natt blåste det kraftigt utanför dörren. Calle sa att bön utroparen börjat gala redan strax efter 02.00. Maria vaknade vid 03.00 och trodde att klockan redan var fem eftersom hon hört någon knacka så Maria bar ner sin väska och bytte några ord med Calle men kunde somna om i någon timme. Gullevi väckte oss vid 5.00. Nere på gården sover två människor invid vår buss. Monne erbjöd sig att lasta in våran packning så att vi skulle få bättre plats i bussen. Chauffören kör fort.
När vi skulle stanna för frukost så hade vi tillryggalagt sträckan 30 minuter snabbare än när vi kom till Dire Dawa. Den gången hade det blivit mörkt medan vi idag kört i fullt dagsljus. Vi passerar Chat/Kat odlingar som vi förstått ger denna region så goda inkomster.
Vi åt frukost på Agapé i Aspe Teferi. Tyvärr mår många illa. Gullevi läste söndagens texter i bussen och vi sjöng ”bara i dig”.
Vi passerade Lake Basaka där storkarna står och kommer att passera Debre Zeit där Menguesha i Skärholmen växte upp. Vi åt lunch vid samma underbara Nazret som på hitresan och vi kunde sitta i solen medan vi väntade på kaffe och notan. När vi närmade oss Addis plockade vi upp en pastors fru med dotter som hade paket till Yonas som skulle lämnas i Skärholmen där pastorn just nu är.
Vi körde i över 120 km/timme mot Addis och jag höll mig hårt fast i bussen. Benjamin, vår chaufför tutar på alla bilar och kör om så fort han hittar en möjlighet..
Bilen tankades upp i Addis och vi ska samlas för att gå ut och äta tillsammans. Eric mötte oss i hotellet och tog en promenad tillsammans med Monne. Jag fick kontakt med Nigistis systerson Yonas som lämnade presenter till Bredäng.. Brook rekommenderade restaurang Elsa men när vi kom dit satt där fullt med folk.
Så vi hittade Cazadores restaurang och bar. Musiken dånade och vi bad dem sänka ljudet flera gånger men musiken ska visst locka till sig passerande ute på gatan så vi fick snällt finna oss i den höga ljudvolymen.
En storbildsskärm visar fotboll från EM.. När vi började gå hemåt bröt regnet ut, ett varmt regn. Gullevi, Fenja och Eric sprang hen medan de andra tog en taxi till hotellet. Vilka blixtrar!
Vi drack Ann-Charlottes vin, Fenjas frystorkade kaffe och Maria värmde upp vatten i kökets gasolspis.
Måndag 16 juni
Hemresedagen för alla utom Yonas och Fenja.Väskor bars in på Monnes och mitt rum och andra bars ner i Yonas rum. Vi åt frukost inomhus och tackade kvinnan som lagat vår frukost med en insamlad slant.
Chauffören som skrattar så ofta hämtade oss och vi for till Mekaneyesus kyrkan där sömmerskan nu var färdig. Barnen hälsade på oss.
Därefter handlade vi kaffe och thé för hemresan bl.a. kaffe från Harar.
Monne postade sina vykort och vi for vidare till den butik där man kan köpa silver, kläder, vykort mm på ett svenskt vis, dvs. utan att pruta.
Vi åt lunch på Lucys under tak och regnet kom. Vid MY kyrkan sparkade barnen fotboll och vi tog bilen till leksaksaffären där vi ska hitta lämpliga leksaker till Meherets foster mor.
Vi gick in till MY kyrkans bok och CD affär där det också såldes vykort. Sedan vidare till en marknad och nu är hela bilen full av plastpåsar.
Yonas vill visa oss Sheraton hotel som är ritat av en svensk arkitekt och där vi ska dricka eftermiddags kaffe. Vilket hotell! Otroligt lyxigt. Och Menens släkting hälsade på oss när vi beställde Mackiato och milkshake och fruktsallad.
Bussen tog oss till hotellet och vid 20.00 påbörjar vi resan mot flygplatsen. Vi hade planerat att äta uppe på Top view den sista kvällen där utsikten över staden är så vacker men restaurangen var uppbokad så vi åkte ner mot staden, nu i två bilar där Yonas, Ann-Charlotte, Eric och Maria åker i Rahels bil. Bilarna kom ifrån varandra och vi som satt i bussen undrade vart de andra blev av. Vår chaufför Mekbeb kassa kunde inte berätta vad som hänt. Gullevi ringde Yonas mobil men vi förstod inte vad som inträffat. Nu satt vi vid en vägkant i en nedsläckt buss och väntade.
Det visade sig att Yonas blivit stoppad av två poliser vid en nyöppnad vägsträcka och en av poliserna hotade Yonas att ta bilens nummerskylt. Men Yonas lyckades klara ut det hela till sist.
Mycket obehagligt.
Tyvärr slutade ju även resan för fyra år sedan med ett obehagligt minne då Lars-Åke blev bestulen den sista dagen på hotellet. Tack och lov att vi inte råkat ut för någon olycka.
Vi hittade en mysig restaurang med amerikansk musik och en tänd brasa. Vilade dricks som vanligt och åkte sedan vidare ut mot flygplatsen. Yonas sprang ut i förväg för att hämta vagnar så att vi slapp tiggare.
En vakt hindrade Yonas och Fenja från att följa efter in på flygplatsen så vi ropade farväl. Det verkar vara amerikaner som ska flyga och större bevakning. Yonas och jag åkte till Brooks hotell för att sova.
Vad tomt och tyst allt blev nu!
Tisdag 17 juni (FENJA)
Jag vaknade av storm och regn och de kraftiga vindar som störtade sig mor hotellfönstret men allt blev stilla strax efter fem.
Jag packade mina saker, kanske glömde jag min jobbmobil och bar ned väskorna vid 8.00.
Yonas och jag åt frukost 8.30 och talade om gårdagens händelser. Chauffören hämtar oss utanför hotellet och jag köpte med Yonas hjälp en väska för 50 kr och Yonas köpte godis till Ruth.
Vi åkte sedan ut till barnhemmet och detta blev nog ett av mina vackraste minnen. Alla barnen hade ännu inte kommit när Yonas och jag klev in bakom plåtdörren. Glädjen bland de små när de fick syn på leksakerna var storartad. De skrek och vi blev välsignade av de små som på nytt sjöng för oss sin sång om hur glad Jesus ska bli när vi möter honom efter livets slut.
Yonas filmade detta och blev så rörd att han talade amarinja med mig. Vi åt lunch hos Yonas halvbror Giovanni på hans italienska restaurang ”Next Ages” som låg en trappa ned från gatan. Mycket god mat spröd lasagne och pizza. Vi hanlade det sista och postade vykorten på postoffice.
Åkte till MY kyrkan, träffade Feleke och Tesfa och fick veta var Carl Cederkvist ligger begravd på Petrus och Paulus gravplats kyrkogård. En glad evangelist följde med oss i bilen och han skulle släppas av vi banken.
Vi åkte upp på kyrkogården och den ser europeisk ut. Vi såg stengravar och statyer och många fotografier på de döda. Yonas hittade en grav där han kände familjen. Carl Cederkvist har ett vitt sten kors.
Det står Swedish Missionar och till vänster om honom, innanför det lilla järnstaketet ligger Anna-Greta Stjärne död 32 år gammal i missionens tjänst. Fil 1:20 stod på hennes vita stenkors.
Till höger ligger Aleka Taye med ett bibelord från Uppenbarelseboken.
Yonas och jag sjöng Härlig är jorden vid Cederkvists grav.
Vi hittade ett kaffe och drack en kopp kaffe. Himlen blev regnmörk. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och samtalade med Brooks trevliga föräldrar. Vid 20.00 åkte jag vi till flygplatsen.
Yonas skulle hämta Menens två släktingar vid flyget vilket passade utmärkt. Eftersom jag skulle hem.
Slutet gott!
Vänskap och solidaritet
Skärholmens församling har ett levande utbyte med sin vänförsamling Miekane Yesus
i Etiopiens huvudstad Addis Abeba.
Tillsammans driver vi ett fadderbarnsprojekt som innebär att 70 barn kan gå i
skolan.Fadderbarnen utgör med sina familjer cirka 500 personer som församlingen
stödjer på detta sätt.
Vill du stödja projektet kan du sätta in ditt bidrag på församlingens postgiro
10 00 11-6 , skriv "Fadderbarnsprojekt i Addis Ababa" på talongen.
Vill du veta mer?
Kontakta Yonas Tamiru Tel: 08-680 94 39
Bilder från vår resa finns på:
http://picasaweb.google.se/joyness.carlhenrik/VREtiopienResa08#
http://picasaweb.google.se/joyness.carlhenrik/MonnesBilder#
Troligen kan du även se mera bilder på min picasaweb sida
Sommaren 2008 reste en grupp från
Skärholmen till Etiopien.
Syftet med resan var att besöka vänkyrkan Mekane Yesus i huvudstaden Addis
Ababa.De båda församlingarna driver tillsammans ett fadderbarns och ett
trädplateringsprojekt.
De som reste var:
Carl-Henrik Caldaras (jag Calle)
Maria Ekman
Monicka "Monne" Larsson
Eric Domincus
Fenja Svensson
Yonas Tamiru
Anne-Charlotte Leijon
Christer Bergstöm
Gullevi Svensson
Här kan du läsa våra berättelse:
Onsdag 4 juni
Förväntansfulla samlas vi 7 på Arlanda som ska bege oss till Etiopien. Efter handling och intag av dryck lämnar vi Sverige för att tillbringa 4,5 timme i Istanbul. Vi går och vi går och vi går, många steg i stegräknaren.
Goda samtal och glada skratt på Istanbuls flygplats. Gullevi och Maria försöker ta sig ut, lyckas nästan. Burkläsk -vatten kostar 3,5-4 euro.
23.10 lämnar vi Istanbul, lite folk på planet så att vi alla får tre säten var och därmed får vår skönhetssömn.
Vi tar oss även en vända till Khartoum för att släppa av lite folk, bl.a. vännerna Eric och Calle fann på bussen ut till planet
Torsdag 5 juni
C:a 6.30 landar vi. Tar oss en stund att komma ut, papper som ska fyllas i. Vid bagagebandet blir vi påhoppade av män som ska köra packningen, dra av etiketter. Några av oss blir tvungna att betala 20 svenska kronor för bagage körning.
Ute i ankomsthallen möts vi inte av Yonas. Väntar och väntar. Runt 9 kommer han, strul med bilen. Utan bilbälte och välpackade bilaråker vi till Brooks guesthouse. Mycket fint. Möts av Josef och värdarna på hotellet, fikar får våra rum. Beger oss till Svenska ambassaden, fyller i ännu ett papper - snart kan man sitt passnummer. Växlar pengar, äter på Lucys- det börjar bli kallt, regnat kommer.
Etiopiska ortodoxa kyrkans museum är nästa programpunkt. Visiterade, därefter går vi in.
S:t Mar….ett fantastiskt museum med en kunnig och fantastisk guide. Tyvärr var vi väl lite trötta, så hopas att guiden trots allt gillade oss. Vi såg Arken, böcker, tavlor, paraplyer m.m.
Vi pikade på….
Dålig service tyckte vi – kanske berodde lite på att elen ej fanns. Kände oss lurade på kostnaderna. Handlade vatten och andra nödvändigheter.
Helt faschinerad över hur vår chaufför kör på trottoaren och motar bort försäljarna. Bussen behöver tankas, men återigen ingen el, vilket = ingen bensin.
Åker till MY- byter buss. Ja, jösses vilken tur vi fick vara med om. Obeskrivligt hur vi kommer in och ut ur nya bussen. Fyra personer i bagaget. Ann-Charlotte, Christer, Calle och Monne. Vi höll på att skaka sönder. Inte heller så enkelt för Gullevi och Maria att komma in i baksätet.
Hem, vila 30 min. Avslutar dagen med att äta på Top View och ännu en härlig restur i den trånga bussen. Där får vi ännu en gång fylla i ett papper, med vårt passnummer, till vårt hotell.
Fredag 6 juni
Sveriges nationaldag.
Frukost 7.30, solig vacker morgon. 8.30 avfärd till Mekane Yesus huvudkontor i Addis Ababa. Generalsekreteraren Rev. Waksiyum Edossa visade runt lokalerna och berättade om verksamheterna. 4 miljoner medlemmar tillhör Mekan Yesus kyrkan.
Lutherska världsförbundet besöktes. John representant för hela verksamheten i Etiopien. Lunch på Lucys, härlig dag med sol.
Katedralen besöktes. Merkato fick också ett besök. Middag åt vi på ett ställe i närheten av hotellet.
Lördag 7 juni
Väckning 7.30 efter frukost i solskenet hämtades vi av en stor buss nästan full av folk från MY-kyrkan. Snart var vi på väg fyra stora bussar med förväntansfulla unga och vuxna. Vi ska plantera träd c:a 600m2 jord. C:a 1,5 timmes resa från Addis Ababa.
Efter att bussarna parkerats hade vi bara att gå, kuperad terräng. Man hade förberett planteringen genom att gräva gropar. Jorden som skottats upp var dock så hård att det var väldigt jobbigt att få ner den runt plantorna.
Planteringsplatsen låg i en sluttning som också kändes jobbig. Men det var en härlig känsla att få vara med i det här projektet och se hur alla unga och gamla och även barn hjälptes åt. När det var nästan färdigt började det regna och vi var tvungna att avbryta för att ta oss till bussarna. Många av oss var helt blöta.
I busarna på vägen hem fick vi hamburgare och dricka. Väl hemma fick vi 45 min på oss att duscha och byta om för att sedan åka till kyrkan där vi träffade våra fadderbarn med föräldrar.
Varje barn kom fram och presenterade sig, sa vilken klass de gick i och vad de ville bli. De var helt underbara. De sjöng också en sång för oss. Vi hade en andakt och tal där vi alla tackade varandra. Barnen välsignade oss flera gånger. Vi överlämnade kläder, skol och skrivmaterial som vi hade haft med oss och vi fick varsin halsduk som tack.
Efter kaffe och thé tillsammans hade vi ett snabbt besök i systugan innan det var dags att åka hem och byta och åka till Menens mamma på middag.
Vi blev bjudna på Etiopisk mat, jätte gott. Vid 22.00 tiden var vi hemma igen efter en synnerligen händelsefull dag.
Söndag 8 juni
Morgonen började med andakt, som jag tyvärr missade (jag har vant av mig med klocka och är van vid att titta på mobilen efter tiden) Sen fick vi frukost på den lilla altanen.
Jag försöker att undvika ytterplatserna, för det är risk att man kan ramla baklänges!
Vår gemensamma buss tog oss till Mekane Yesus- kyrkan - för att vara med på mässan. På vägen till kyrkan såg jag alla enkla hus av plåtväggar. Att det fanns så många centralt i Addis Ababa.
Hela mässan var på amarinja förutom när Eric (”Erica”) predikade och Yonas översatte till församlingen. Vi Skärholmare sjöng två sånger i mässan. ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”Pärleporten”. Gullevi och Christer sjöng ”Lågorna är många” som anknöt till Eriks predikanom att skapelsen givit många olika djur och att vi måste vara ödmjuka och acceptera att Gud har skapat olikheter och att det är den rikedomen vi fått.
Nattvards delandet tog sin tid, trots att det var smidigt ordnat med vinet i små plastbägare. Psalmerna sjöngs med kraftiga stämmor.
Efter mässan fick alla thé och en mindre söt sockerkaka. Yonas hade sagt till oss att ta med toa - papper för säkerhets skull. Nu har jag vant mig vid att det nästan aldrig finns något papper - förutom på lite bättre restauranger.
Nästa biltur gick på eftermiddagen till Entoto, som både är ett område och det högsta berget. Utsikten längs vägen upp var fin men lite disigt var det. Regnet kommer plötsligt då och då och det hänger i luften här också.
Vis av sörjan efter att vi ha planterat träd tog jag på mig badtofflor.Vi gick bara en liten kort bit från bilen för att få bättreutsikt. Eukalyptus träd växte där – men det är riktigt ”törstiga” träd och inte inhemska. Vägen tillbaka blev flämtande. Vi var på 3200 meters höjd. En känd artist sålde tavlor – ikonlika och symboliska och kvällen avslutade vi på restaurang Zebra.
Måndag 9 Juni
Glada vaknade vi upp och Eric läste för oss från Psaltaren. Han bad om att våra möten med människor skulle bli till välsignelse. Sedan åt vi frukost med stor aptit, den var väl som vanligt med ”skramlade” (scrambel) ägg.
Avfärd till Mekane Kyrkan för att träffa dem som skulle följa med oss till våra fadderbarn. Vi indelades i två olika grupper. Själv kom jag med i grupp 2. Först besökte vi den skola som finns i kyrkans område.
Besök gjordes i klass 1 och de sjung många sånger för oss. Sedan kom vi till klass 6 där en av våra fadderflickor visade och berättade för de andra hur man löste ett X och Y problem. Våran grupp åkte i väg med den gamla minibussen och mötte först vårt fadderbarn Halleluja och hennes mamma i deras hem. Efter det kom vi till Samuel Geda som bodde i ett rum med lillasyster och bror och mamma. Besökte gjordes hos vårt fadderbarn Lydia som var på daghemmet Rosa.
Vi var sedan på en annan skola där en av våra fadderbarn fanns och såg Bl.a. deras bibliotek och på ett annat ställe på skolan såg vi hur de framställdeolika planscher själva.
Alla som vi besökte såg mycket glada ut trots deras fattigdom och enkla levnadsförhållande. Tänk om vi svenskar kunde vara lika tacksamma och glada!?
Sedan åkte vi till Fistula Sjukhuset och fick information om vad Fistula är. Du kan själv läsa på Internet om vad det är och hur sjukhuset kom till:
http://www.fistulasjukhuset.se/default.asp?site=hospital
Tisdag 10 juni
Fenja kommer med försenat plan. (en timme försenat)Yonas och Ann-Charlotte möter henne.
10.00 åker vi iväg till MekaneYesus kyrkan där vi delar upp oss i två grupper. En liten bil Monne, Calle och Eric, Biskot, Adafre, Tesfa och stora bilen med resten av gänget Yonas, Gullevi, Maria, Christer, Fenja, Ann-Charlotte och Daniel för att besöka våra fadderbarn.
Vi besöker Eden Salomon Gi Egziaber, går i 7:an är tretton år, trivs i skolan gillar samhällskunskap. Hennes mål är att bli läkare. Huset är i bättre skick än för fyra år sedan, målat och fint. Mamma, Eden och mormor och morfar bor där. Hade TV, gillar fotboll och att sjunga, barnprogrammen m.m.
Mamma arbetar i en kiosk och säljer biscuits. Ej rinnande vatten. Ingen av barnen har rinnande vatten. Tackade för hjälp hon fick och att när hon blir vuxen ska hon hjälpa andra. Rörande.
Lydia 19 år var inte hemma på grund av att hon tar examen denna vecka och väntade oss senare idag säger mamma.
Nästa barn vi besöker heter Abenezer Gedyon och är ny som fadderbarn, går i tredje klass och är 11 år.
Tre stora hundar vaktar utanför Abenezers hus. Rummet var mörkt utan el ljus.
Har inga föräldrar. Faster uppfostrar honom. 9 personer bor i huset. Han vill bli läkare, många vill det. De har skollov c:a två månader från och med mitten av juni till början av september.
Alla (nästan) talar väldigt tyst och de är blyga. Han gillar fotboll.
Meheret är nästa fadderbarn. Har förlorat båda föräldrarna i AIDS. Hon går i andra klass och är 8 år och har varit med i projektet i två år.
Yimegnushal Seblatse, en fantastisk kvinna tar hand om Meheret. Y tar dessutom hand om 22 barn i området på dagtid och ger dem undervisning, helt gratis. (Jag sitter vid ett stearinljus eftersom strömmen har gått, därav stearinfläckarna.)
Många av barnen har förlorat sina föräldrar och bor hos släktingar och kan inte läsa. Hon har jobbat med barnen i tre år och gör det för Kristi skull. Inte konstigt att tårarna kommer..
Skolsalen är ett plåtskjul med små bänkar och barnen är såå duktiga.
De sjunger med själ och hjärta en sång om Jesus. Y:s man arbetar som lärare men lönen räcker inte alltid till att ge barnen mat. Vilket arbete hon gör!!!
Vi åt på vårt stammisställe ”Lucy”, Gullevi beställde som vanligt den underbara mangojuicen och biff med ris. Regnet kom. Gick förbi många tiggare. Det finns oändligt många som tigger.
Vi besöker Lydia Tekag /Mechaile 19 år och siktar på att bli journalist. Har tre år kvar. Vill också gärna bli författare. Hemmet är finare än för fyra år sedan.
Aynalem Tsegan väntar på examen som äger rum nästa vecka, är 17 år och går i 9: onde klass. Har varit med i projektet i 4-5 år. Har sedan hon var liten tagits hand om av sin faster som nu är handikappad. De två bor tillsammans. All fritid går åt till att sköta hemmet. Hon vill gärna bli sjuksköterska eftersom hennes faster inte blir behandlad på rätt sätt på sjukhuset, vill hon kunna hjälpa andra på ett bättre sätt. Om två år kan hon bli undersköterska, ytterligare 5 är på universitetet för att bli sköterska.
På en viss ledig tid gör hon frivilligtjänst i kyrkan, drama om Afrika. När hon tackade för stödet hon fått kom tårarna på både henne och oss. Fantastisk person.
Vi besökte Betlehem en liten blyg tjej på 4 år som bor ensam med sin mamma, går på dagis.
Mamman arbetar som maid. Hon pratar väldigt tyst när hon svarar Yonas, berättar att hon idag lärt sig engelska bokstäver. Sen sjunger hon helt oväntat, frimodigt en sång för oss.
Fekadu Endeshan är nästa barn vi besöker. Han är tio år och går i 1:a klass. På grund av brist på pengar började han skolan sent. Numer är åk 1-4 helt fria, gratis så det är ett framsteg.
Fekadu har varit med i projektet i 1 år och vill bli doktor, har bra betyg. Går också i sommarskola. Gillar engelska och att springa. Mamma tillåter honom inte att springa hemma eftersom det är så mycket trafik..
Mamman är ensam och arbetar med att tvätta kläder hos folk. Om Gud vill och det löser sig ekonomiskt skulle hon vilja öppna en kiosk.
F har en lillasyster, Bruklait, som artigt sträcker fram handen och gick runt och hälsade på oss alla, 5 år, gulligt!
Daniel som arbetar med våra fadderbarn vill bjuda oss hem och visar sina vackra fotografier från brölloppet. Hans trevliga hustru bjuder oss på läsk men vi har ganska ont om tid och ska strax möta de andra vid MY kyrkan.
Därefter åkte vi till MY-church för att ha ett kort möte med församlingens äldste. De berättade att det på grund av växelkursen blivit 64000 birr över av projektet så de undrar om vi med dessa pengar kunde stötta ytterligare 10 föräldralösa barn vars föräldrar dött i AIDS. Vi tyckte självklart att det var ett bra initiativ. En birr är ungefär 70-80 öre.
Sen åkte vi till ” Tanna” (en byggnad) i ett finare område, en bit utanför stan där vi åt traditionell etiopisk mat och hörde traditionell musik och dans tillsammans med de äldste.
Vädret var verkligen omväxlande med regn och sol. Rätt vad det är så blåser det till och så kommer regnet. Biskut som är söndagsskollärare och en av dem som arbetar med projektet tycker att regnet är underbart, man mår bra när det regnar. Det är lite småkyligt ibland.
Vi turas om att bli dåliga i magen. Vilken omtumlande och händelserik dag.
Som Fenja säger man blir nog inte densamme efter den här resan.
Fattiga och medelklass bor sida vid sida förutom i vissa områden. Mitt i slummen kan man hitta en väldigt fin restaurang eller ett stort fint hus med hög mur och taggtråd.
Onsdag 11 juni
Vi äter frukost på hotellet efter att Yonas har hållit i morgonbönen och åker därefter till MY kyrkan för att fortsätta att besöka våra fadderbarn. Vi delar oss i två grupper.
Monne har kameran och kommer att fotografera i vår grupp tillsammans med Tesfa och Buskot från MY.
Vi går till fots till vårt första besök för dagen, hem till Betlehem som går i 9: onde klass men hon är tyvärr inte hemma än. Vi fortsätter till tvillingarna Tegest Yenesew och Ferheywet Yenesew.
Fem personer bor i detta lilla rum varav tre barn. Tvillingarna är 9 år och går i 2:a grade i samma skola. 55 elever i samma klass. Lillasyster är tre år.
Huset är mormors hem med mormor är numer död. Flickorna tycker om skolan, speciellt engelska.. Vill bli doktor. Om en vecka får de sommarlov men ska gå i sommarskola och hjälpa mamma. Pappa arbetar som vakt men mamma är hemmafru.
Handboll är roligt. Tvillingarna sjunger en rolig sång om Sackeus och vi sjöng Måne och Sol vers 1.
Tvillingarna är mycket lika varandra och det händer att mamma tar fel på dem.
De brukar välja samma kläder utan att veta om varandras val och har haft värk på samma ställe i käken utan att veta om detta. De är bästisar och lika duktiga i matematik. Mamma gick till och med 11:e klass.
Familjen bor nära kyrkan och ska gå i söndagsskola i morgon.
När vi gick tillbaka till kyrkan mötte vi Sarkalem som är med i Tesfas projekt med HIV.
Nu tog vi den lilla bilen för att bl.a. åka till” Plåsterkvinnan”. Hon fick detta namn av vår grupp i lördags då hon förtvivlad kommit med sin dotter till kyrkan och gråtit eftersom hon tappat sin 70 birr, vilket i hennes fall varit en förmögenhet.
Den lilla dottern fick vint ett plåster av kyrkan.
Först besökte vi dock Bet som var i sin skola/Dagis. Bet (Becky eller Betty) är en mycket allvarlig liten tjej på 5 år.
Hon är blyg och sitter tillsammans med sina glada kamrater som leker och äter mat. Bet sätter sig i lek karusellen och Monne fotograferar henne. Bet visar oss sitt klass rum med små plaststolar till bänkarna och fröken tar ett foto på Bet och Monne.
Vi möter mamma Rosa Tadate 27 år som springer bredvid bilen med sin 4 åriga dotter Ruth Fekado på armen. Både Ruth och mamma Rosa ser yngre ut än vad de är. De bor lantligt. Ruth har en liten leksaksbil hemma i det minsta och fattigaste rum som jag någonsin besökt.
Jag fick sätta mig ner på golvnivå men på en presenning där något knakade och knastrade när jag satte mig.
Det visade sig vara torkade Pepperoni som mamma Rosa skulle arbeta med. Rummet kostar 70 birr/månad.
Denna lilla familj är ny i Skärholmens projekt. Rosa föddes i Dire Dawa och kom till Addis för att be och söka läkarhjälp. Hon var föräldralös men fick arbeta i ett hushåll där hennes arbetsgivare gjorde henne gravid och slängde ut henne på gatan. Hon bodde två år på gatan med sin dotter och tiggde mat.
En amerikan hjälpte henne under 7 månader som därefter återvände till America och försvann. Nu har Rosa bott i sitt rum i sex månader. Grannarna är kristna.
Lilla Ruth ska börja på dagis i september men Rosa vet ännu ej vart. Hon lever på att tvätta kläder. Det tar henne en timme att gå till kyrkan. Hon äter inte mat varje dag. Det är för dyrt. Bröd och thé är hennes mat. Hon får tag i arbete via sina tidigare kontakter ochfår 25 birr/person c:a 8 tvättar/månad.
Vår grupp skramlade ihop pengarna som hon tappat i helgen och planerar att ge henne dem via Tesfa.
Nu samlades vi till Lunch på Lucy och regnet verkar falla vid samma tid varje dag. Vi satt under tak.
Efter lunch fortsatte hembesöken och vi passerade åsnor och getter som korsar traffiken.
Hemma hos Heiwat och Magdelawit fanns det ingen el. Mörkt i rummet och mörkt i huset. Syster Heiwat g¨år i 10 klass och är duktig på att tala engelska. Det var Magdelawit som gav Eric fadderbarnens skarf. Hon går i 3:an, är 8 år och vill bli ingenjör. Hon har examen på måndag och vill leka på skollovet och studera. Väggarna är blå inomhus och de har fåtöljer och bord.
En rolig lek är KUKU där sex kamrater håller för öronen ungefär som kurra gömma. Det bor sex personer här, 3 bröder och två systrar. Mamma Aqelila 46 år äger huset sedan 30 år och gick själv i skolan till 10 klass.
Mamma brukar tala engelska hemma för att öva språket med barnen. Maken dog för 10 år sedan Engelska är ett av favoritämnena i skolan och ”science”. El-en väntas återkomma vid 22 tiden. Barnen läser läxorna hemma.
Just nu är mamma arbetslös men brukar städa i kyrkan. Det tar 10 minuter att gå dit. Köket gömmer sig bakom ett draperi och i hallen står en vatten container.
Vi åker vidare till Rachel som bor hos mormor och är 6-7 år gammal. Hennes mamma heter Almas och var med i Tesfas HIV program men misskötte sig och uteblev från viktiga samlingar.
Tesfa visade sig arg på Almas trots att vi var där och han tillrättavisade henne men hon skrattade bara lite oförståndigt.
Tyvärr har lilla Rachel också Hiv, tar medicin 2 ggr/dag men detta vet ingen av hennes kamrater om. Hon går i 1:a klass och kan alfabetet. Engelska är hennes favoritämne. Mamma har fixat hennes hår.
Hemmet är mycket välskött. Det bästa vi hittills sett.
Mormor arbetar i en skola som sekreterare och har hela tiden tagit hand om Rachel när mamma Almas 22 år gammal, bara försvunnit. Barnprogrammen är bäst på TV och Buskot sjunger en söndagsskolesång för oss med Rachel. Sarat är almas syster och hon går på universitetet.
Vi fortsätter till Abenezer och hans syster Dina. Abenezer är tio år, går i 5:an och är vårt fadderbarn.
Grannens katt kom och hälsade på. Abenezer vill bli pastor en dag. Han går i söndagsskolan och hans syster Dina vill bli doktor. De bor fyra stycken här, mormor, mamma och de två barnen. Mamma arbetar på damsalong men var sjuk denna dag då vi kom på besök. Hon är född i detta hus med jordväggar.
Barnens pappa rökte hasch och har försvunnit hemifrån, sitter ev. i häkte. På väggarna hänger fina fotografier av familjemedlemmar. Abenezer gillar fotboll och hejar på Manchester. Ronaldo är hans favorit just nu.
Vi har mött stor tacksamhet hos familjerna vilket är rörande.
Vi tackade Buskot, Daniel och Tesfa och åkte till Brooks hotell. Yonas kände av magen så Gullevi, Fenja och Monne tog en promenad för att boka middagsbord på restauran till 19.00.
På promenaden möte vi den kvinna som lagar frukost på vårt hotell. Hon lagade Engira och hälsade glatt. I rummet intill hennes kök vävde en man vackra tygmönster. Vi fortsatte och fick se en ”västerlänning” komma cyklande. En ovanlig syn i Addis.
Vi passerade en luthersk kyrka (i ett tält) och hälsade men där förekom bön med handpåläggelse så vi lämnade dem och gick till hotellet.
18.30 satt vi på balkongen i Erics rum och bjöd varandra på godsaker och smakade Etiopiskt vin. Vi var ganska trötta och alla följde inte med till restaurangen som var upplyst med stearinljus i IKEA ljusstakar.
Hela stadsdelen låg i mörker när vi trevade oss hen på de gropiga vägarna. Ficklamporna fick jobba.
Dagbok från Addis Ababa,skrivet av Eric(11 Juni)
Vi samlas innan frukost i vardagsrummet för morgonandakt. Insjunkna i de mjuka sofforna hör vi Yonas läsa ur Psaltaren 89: ”Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus”
Lycka är, säger Yonas, att hylla Herren; den som gör det är tacksam.
Det som jag ska komma ihåg från mötena med fadderbarnen är det just tacksamheten. Senare under dagen ska jag sitta vid Mekane Yesus kyrkan intill en pojke. Calle kommer fram och ger mig en brödbit. Just som den ska in i munnen kommer jag på att killen intill kanske är sugen också. Jag bryter brödet och ger honom en bit. Innan han tar emot det för han sina händer mot bröstet och nickar. Den gesten kommer att stanna. Tacksamhet över en liten brödbit. Hur ofta får den pojken något extra att äta?
I mötena med barnen är de flesta spända i början – vem skulle inte vara det om en grupp stormade in och frågade en hur man presterar!
Och som man är beroende av för att kunna överleva.
Men snart tinar de upp, trots att Yonas varit sträng och sagt att de måste skärpa sig i skolan. Alla vet exakt vilken plats de har i klassen. Jag är 29 av 63, säger Abi. Det är inte bra, säger Yonas.
Abi Asfo är 15 år och bor hos sin faster. Föräldrarna är döda. När de dog hämtade faster honom från landsbygden till Addis. Han har tre kusiner och tycker om kemi, fysik och matte i Black Line School. På fritiden hjälper han till hemma eller spelar basket. I framtiden ska han bli general i armen! Innan vi går säger han: ”Jag vill tacka för allt!”
Nazareth är 17 år och läser ”electricity” i klass 10+1.(föreberedande år) Hon ville bli journalist men betygen räckte inte. Men nu är det kul med el och hon ser fram mot att bli elektriker. På fritiden läser hon mycket; allt hon kommer över, gärna uppbyggelseböcker. Också Nazareth är tacksam: ”jag vill tacka er – ni är närmast Gud för mig. Utan er vore jag ingenting”
Efter lunch besöker vi också två flickor med namnet Lidia och en vid namn Tsige.
Mötena flyter ihop i minnet, men en gemensam nämnare är att de alla måste ta ett ganska stort ansvar hemma. Ett ansvar som inga svennebarn behöver ta.
Och jag tänker att det är så mycket vi tar för självklart i våra liv. Som inte är självklart i Addis. Men att det inte är säkert att vi förstår att uppskatta det vi har. Att lyckan ändå kommer först när vi med psalmistens ord: ”vet att hylla dig, Herre”
Torsdag 12 juni
Fenja och Monne tog en morgonpromenad i Addis men luften var redan full av avgaser. Fenja höll andakt och vi sjöng Temesgen yesus tacka, tacka Jesus och läste Matteus 6 där vi inte ska samla skatter på jorden…
Vid 9 tiden åt vi frukost ute men någr hungriga nordbor hade visst ätit tidigare. Bussen hämtade oss för att vi skulle bekräfta våra biljetter. Till turkiska airlines åkte vi först där alla utom Yonas och Fenja kunde bekräfta sina biljetter. Eric bestämde sig för att åka hem med de andra. Han har inte mått bra i magen.
Vi letade efter en bank som skulle ge dollarkvitto men maskinen var trasig så vi stannade vid Dashen Bank för att växla pengar. Jag köper Erics Birr. Utanför bilen samlas försäljare och tiggare när de ser oss. Några ser väldigt krokiga ut.
Ett statsbesök stängde av vägen när Yonas och jag skulle bekräfta våra flygbiljetter på Ethiopien airlines och Yonas såg hur en man blev brutalt bortföst av federal blå kamoflageklädd polis. Stora bilar passerade med skottsäkra glas. Sedan for vi upp till Top view restaurangen för en trevlig och god måltid. Utsikt över hela Addis.
Klockan hann att bli 13.00 innan maten kom så vi lekte två sanningar och en lögn. Åska och regn föll över Top view. Området heter Jecca och är välmående. Bilen tog oss till MY kyrkan där Tesfa hälsade och Calle möttes av skrattande barn. Nu skulle vi titta på den nya bussen som ska ta oss till Dire Dawa.
I kväll ska vi äta hemma. Vi handlade på hemvägen
Tesfa följde med Fenja till Nigistis syster som skulle få presenter ifrån Sverige och Bredäng. Systern bodde nära vårt hotell i hus där militären bor. Vi bjöds på ingira och kaffesermoni, fotade barnen med Monnes kamera och systersonen Yonas följde Fenja tillbaka till hotellet.
I morgon åker vi 5.30. Eric ska väcka oss klockan 5.
Fredag 13 juni
4.45 knackade Eric på dörren 5.30 sitter vi i vardagsrummet - väntar, väntar, väntar. C:a 6.00-6.10 kommer Tesfa och packar in oss lagom trötta för att för några dagar lämna Addis Ababa.
I Nazret äter vi frukost med pool och bra toaletter( toaletter är nu ett hett samtalsämne) och Eric , som pga magont stannat hemma. Hotellet har buffé – gott.
Vid 9 går färden vidare. Vi kör in i Awash National Park. Får en guide/vakt med gevär med oss. Strax innan parken ser vi apor och Antiloper. I parken kör vi – kör vi - kör vi ser kossor, åsnor och getter.. men efter hand dyker antiloper, gaseller och upp.
Även apor kör vi förbi. Guiden tar oss till ett vackert vattenfall. Fjärilar och fåglar – vita flyger i parken. Därefter åker vi för att se krokodiler, ser några, däremot får vi se massor av apor. Vi fotar och försöker att närma oss dem. De följer efter oss till bilen, tigger mat, hoppar upp i Marias påse. Åker och ser lejonet som sitter i bur pga. att den varit i fångenskap och fått vissa skador. Där närmar sig en babian oss.
Efter 2 timmar ute på vägen igen. Nomader som bor längs vägen. Fantastiskt landskap, underbara och oförglömliga vyer. Serpentinväg som slingrar sig upp och ner för bergen. Åsnor, kossor, lam, getter, kameler barn och människor går längs vägen och över vägen. Människorna färgstarkt klädda.
Åter lunch på restaurang Agapei Ashe Teferi. De flesta äter get. Vid 16 tiden fortsätter färden vidare. Fortsätter faschineras av landskapet.
Skratt och sångoch lite sömn i bilen. 19.30 anländer vi Dire Dawa.
Får våra rum utan el och vatten men med kackerlackor.
Varmt, första hettan vi haft. Äter på Paradiso, handlar toapapper och kackerlacksspray på hemvägen. Kryper till sängs.
Lördag 14 juni
I Dire Dawa var natten full av ljud, hundar, bönerop människor som talar högt.
Jag Fenja sov med lampan tänd för kackerlackans skull och Malarianätet nedfällt. Biolen tankades efter frukost då 3:e malariatabletten intogs. En traffikpolis stoppade chaufför Benjamin och två guider hoppade in för att visa oss trakten. Harar grundades för 3000 år sedan.
Vi passerade en by som var äldre än Harar och samtida med Axum i norr.
Alamaya – passerade vi som hade en legend om Haile Selassi. Han hade kommit dit med sina släktingarsom kastade honom i vattnet men han skulle bli räddad till livet igen och gav staden namnet ”se världen” pga. detta.
Vi passerade den näst största marknaden efter Addis och såg många som sålde kat drogen som är laglig i Etiopien och inofficiellt landets största exportvara. Stora katfält passerar vi och Yonas berättar att det inte är fattiga människor som odlar kat. Harars port passerade vi i Sheva provinsen. Den ser ut som en vit triumfbåge.
Vackra parker med höga träd passerar vi och en mur från Hayle Selassis tid som militären nu förvaltar. Terrasser bilder jorden uppe på bergen.
Vi stod vid en utsiktsplats och såg den gamla jord röda muren från 1600 talet bakom vilken 480 moskéer gömmer sig. Jorden här är järnhaltig och bördig. Harar är en kuperad stad. Muren finns med på UNICEFs världsarvslista. Islam kom till Etiopien via turkar som kommit
till Harar. En gammal vit dörr från 1600 talet passerade vi i de trånga gränderna men den påminde om en modern garagedörr. Vi fick tips om en turistaffär i en gränd och Gullevi hittade trummor och Maria vågade sig på en inhemsk toalett men det var OK.
Vi stannade till vid en restaurang där nästan all mat på menyn var slut. Det fanns inte kyckling till fler än tre och ingen lasagne trots att det var en lasagnedag enligt menun. Kaffet drack vi utanför på små låga bord med tilltugget popcorn. Nu var det siesta tid och mycket varmt ute. Vi hittade en vacker Milleniepark där man byggt upp olika hyddor ungefär som vi har olika hus på Skansen från olika delar av landet. Efter parken bokade vi bord på hotellet för kvällens middag. Vi hanlade på en marknad där det mest sålder skor, kläder och primuskök. Många muslimska kvinnor och män handlar och säljer här.
Vi passerade en plats där 400 människor dött i ett jordskred för två år sedan. Tragiskt. När vi äntligen kom tillbaka till hotellet för att tvätta oss så var vattnet slut. En ny kackerlacka låg och sprattlade på mitt rum. Monne fick spreja på med sin giftspray.
Vi satt utomhus och åt och inne på hotellet gjorde Slatan mål för Sverige i fotbolls EM men vi skulle förlora den matchen. Församlingen bjöd oss denna sista kväll i Dire Dawa och vi sa tack och åkte sedan till hotellet för att sova.
Söndagen 15 juni
I natt blåste det kraftigt utanför dörren. Calle sa att bön utroparen börjat gala redan strax efter 02.00. Maria vaknade vid 03.00 och trodde att klockan redan var fem eftersom hon hört någon knacka så Maria bar ner sin väska och bytte några ord med Calle men kunde somna om i någon timme. Gullevi väckte oss vid 5.00. Nere på gården sover två människor invid vår buss. Monne erbjöd sig att lasta in våran packning så att vi skulle få bättre plats i bussen. Chauffören kör fort.
När vi skulle stanna för frukost så hade vi tillryggalagt sträckan 30 minuter snabbare än när vi kom till Dire Dawa. Den gången hade det blivit mörkt medan vi idag kört i fullt dagsljus. Vi passerar Chat/Kat odlingar som vi förstått ger denna region så goda inkomster.
Vi åt frukost på Agapé i Aspe Teferi. Tyvärr mår många illa. Gullevi läste söndagens texter i bussen och vi sjöng ”bara i dig”.
Vi passerade Lake Basaka där storkarna står och kommer att passera Debre Zeit där Menguesha i Skärholmen växte upp. Vi åt lunch vid samma underbara Nazret som på hitresan och vi kunde sitta i solen medan vi väntade på kaffe och notan. När vi närmade oss Addis plockade vi upp en pastors fru med dotter som hade paket till Yonas som skulle lämnas i Skärholmen där pastorn just nu är.
Vi körde i över 120 km/timme mot Addis och jag höll mig hårt fast i bussen. Benjamin, vår chaufför tutar på alla bilar och kör om så fort han hittar en möjlighet..
Bilen tankades upp i Addis och vi ska samlas för att gå ut och äta tillsammans. Eric mötte oss i hotellet och tog en promenad tillsammans med Monne. Jag fick kontakt med Nigistis systerson Yonas som lämnade presenter till Bredäng.. Brook rekommenderade restaurang Elsa men när vi kom dit satt där fullt med folk.
Så vi hittade Cazadores restaurang och bar. Musiken dånade och vi bad dem sänka ljudet flera gånger men musiken ska visst locka till sig passerande ute på gatan så vi fick snällt finna oss i den höga ljudvolymen.
En storbildsskärm visar fotboll från EM.. När vi började gå hemåt bröt regnet ut, ett varmt regn. Gullevi, Fenja och Eric sprang hen medan de andra tog en taxi till hotellet. Vilka blixtrar!
Vi drack Ann-Charlottes vin, Fenjas frystorkade kaffe och Maria värmde upp vatten i kökets gasolspis.
Måndag 16 juni
Hemresedagen för alla utom Yonas och Fenja.Väskor bars in på Monnes och mitt rum och andra bars ner i Yonas rum. Vi åt frukost inomhus och tackade kvinnan som lagat vår frukost med en insamlad slant.
Chauffören som skrattar så ofta hämtade oss och vi for till Mekaneyesus kyrkan där sömmerskan nu var färdig. Barnen hälsade på oss.
Därefter handlade vi kaffe och thé för hemresan bl.a. kaffe från Harar.
Monne postade sina vykort och vi for vidare till den butik där man kan köpa silver, kläder, vykort mm på ett svenskt vis, dvs. utan att pruta.
Vi åt lunch på Lucys under tak och regnet kom. Vid MY kyrkan sparkade barnen fotboll och vi tog bilen till leksaksaffären där vi ska hitta lämpliga leksaker till Meherets foster mor.
Vi gick in till MY kyrkans bok och CD affär där det också såldes vykort. Sedan vidare till en marknad och nu är hela bilen full av plastpåsar.
Yonas vill visa oss Sheraton hotel som är ritat av en svensk arkitekt och där vi ska dricka eftermiddags kaffe. Vilket hotell! Otroligt lyxigt. Och Menens släkting hälsade på oss när vi beställde Mackiato och milkshake och fruktsallad.
Bussen tog oss till hotellet och vid 20.00 påbörjar vi resan mot flygplatsen. Vi hade planerat att äta uppe på Top view den sista kvällen där utsikten över staden är så vacker men restaurangen var uppbokad så vi åkte ner mot staden, nu i två bilar där Yonas, Ann-Charlotte, Eric och Maria åker i Rahels bil. Bilarna kom ifrån varandra och vi som satt i bussen undrade vart de andra blev av. Vår chaufför Mekbeb kassa kunde inte berätta vad som hänt. Gullevi ringde Yonas mobil men vi förstod inte vad som inträffat. Nu satt vi vid en vägkant i en nedsläckt buss och väntade.
Det visade sig att Yonas blivit stoppad av två poliser vid en nyöppnad vägsträcka och en av poliserna hotade Yonas att ta bilens nummerskylt. Men Yonas lyckades klara ut det hela till sist.
Mycket obehagligt.
Tyvärr slutade ju även resan för fyra år sedan med ett obehagligt minne då Lars-Åke blev bestulen den sista dagen på hotellet. Tack och lov att vi inte råkat ut för någon olycka.
Vi hittade en mysig restaurang med amerikansk musik och en tänd brasa. Vilade dricks som vanligt och åkte sedan vidare ut mot flygplatsen. Yonas sprang ut i förväg för att hämta vagnar så att vi slapp tiggare.
En vakt hindrade Yonas och Fenja från att följa efter in på flygplatsen så vi ropade farväl. Det verkar vara amerikaner som ska flyga och större bevakning. Yonas och jag åkte till Brooks hotell för att sova.
Vad tomt och tyst allt blev nu!
Tisdag 17 juni (FENJA)
Jag vaknade av storm och regn och de kraftiga vindar som störtade sig mor hotellfönstret men allt blev stilla strax efter fem.
Jag packade mina saker, kanske glömde jag min jobbmobil och bar ned väskorna vid 8.00.
Yonas och jag åt frukost 8.30 och talade om gårdagens händelser. Chauffören hämtar oss utanför hotellet och jag köpte med Yonas hjälp en väska för 50 kr och Yonas köpte godis till Ruth.
Vi åkte sedan ut till barnhemmet och detta blev nog ett av mina vackraste minnen. Alla barnen hade ännu inte kommit när Yonas och jag klev in bakom plåtdörren. Glädjen bland de små när de fick syn på leksakerna var storartad. De skrek och vi blev välsignade av de små som på nytt sjöng för oss sin sång om hur glad Jesus ska bli när vi möter honom efter livets slut.
Yonas filmade detta och blev så rörd att han talade amarinja med mig. Vi åt lunch hos Yonas halvbror Giovanni på hans italienska restaurang ”Next Ages” som låg en trappa ned från gatan. Mycket god mat spröd lasagne och pizza. Vi hanlade det sista och postade vykorten på postoffice.
Åkte till MY kyrkan, träffade Feleke och Tesfa och fick veta var Carl Cederkvist ligger begravd på Petrus och Paulus gravplats kyrkogård. En glad evangelist följde med oss i bilen och han skulle släppas av vi banken.
Vi åkte upp på kyrkogården och den ser europeisk ut. Vi såg stengravar och statyer och många fotografier på de döda. Yonas hittade en grav där han kände familjen. Carl Cederkvist har ett vitt sten kors.
Det står Swedish Missionar och till vänster om honom, innanför det lilla järnstaketet ligger Anna-Greta Stjärne död 32 år gammal i missionens tjänst. Fil 1:20 stod på hennes vita stenkors.
Till höger ligger Aleka Taye med ett bibelord från Uppenbarelseboken.
Yonas och jag sjöng Härlig är jorden vid Cederkvists grav.
Vi hittade ett kaffe och drack en kopp kaffe. Himlen blev regnmörk. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och samtalade med Brooks trevliga föräldrar. Vid 20.00 åkte jag vi till flygplatsen.
Yonas skulle hämta Menens två släktingar vid flyget vilket passade utmärkt. Eftersom jag skulle hem.
Slutet gott!
Vänskap och solidaritet
Skärholmens församling har ett levande utbyte med sin vänförsamling Miekane Yesus
i Etiopiens huvudstad Addis Abeba.
Tillsammans driver vi ett fadderbarnsprojekt som innebär att 70 barn kan gå i
skolan.Fadderbarnen utgör med sina familjer cirka 500 personer som församlingen
stödjer på detta sätt.
Vill du stödja projektet kan du sätta in ditt bidrag på församlingens postgiro
10 00 11-6 , skriv "Fadderbarnsprojekt i Addis Ababa" på talongen.
Vill du veta mer?
Kontakta Yonas Tamiru Tel: 08-680 94 39
Bilder från vår resa finns på:
http://picasaweb.google.se/joyness.carlhenrik/VREtiopienResa08#
http://picasaweb.google.se/joyness.carlhenrik/MonnesBilder#
Troligen kan du även se mera bilder på min picasaweb sida
torsdag, januari 29, 2009
Dagens bön
Jag bad om styrka
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom
och Gud gav mig problem att lösa
Jag bad om välgång
och Gud gav mig faror att övervinna.
Jag bad om kärlek
och Gud gav mig människor i nöd att hjälpa
Jag bad om väntjänster
och Gud gav mig möjligheter
Jag fick inget jag ville ha.
Jag fick allt jag behövde.
(skriven av Jöran Gellnad.)
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom
och Gud gav mig problem att lösa
Jag bad om välgång
och Gud gav mig faror att övervinna.
Jag bad om kärlek
och Gud gav mig människor i nöd att hjälpa
Jag bad om väntjänster
och Gud gav mig möjligheter
Jag fick inget jag ville ha.
Jag fick allt jag behövde.
(skriven av Jöran Gellnad.)
måndag, januari 19, 2009
tisdag, januari 13, 2009
Fun from Spotify.com
http://open.spotify.com/track/2kbXvO68VcmEXi5S2iQdvZ
http://open.spotify.com/track/3u0RUjYxriBDIL9TcSooqD
http://open.spotify.com/track/3u0RUjYxriBDIL9TcSooqD
"Stryk äktenskapet från vigselordningen"
Ordet äktenskap bör tas bort från en framtida vigselordning. Det kommer kyrkostyrelsen att förslå i den remiss som nästa vecka sänds ut i den egna organisationen. Anledningen är den väntade nya lagen om könsneutrala äktenskap.
Kyrkans Tidning skrev nyligen att kyrkostyrelsen före jul bestämde att på remiss sända ett förslag till ny vigselritual. Bakgrunden är att riksdagen i mars väntas fatta beslut om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Sveriges Radios Ekoredaktion har nu tagit del av kyrkostyrelsens förslag, och där framgår att den nuvarande vigselordningens formulering ”Ni har nu ingått äktenskap” föreslås ersättas med ”Ni är nu äkta makar”.
Äkta makar en ersättning
I förslaget ersätts vidare alla formuleringar om man och hustru mot maka och make. Samtidigt föreslås också att det i den nuvarande vigselordningen centrala ordet ”äktenskap” ska tas bort.
Formuleringen ”Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd” ska således, enligt förslaget, ersättas med mot ”Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är guds gåva till människan”. Och formuleringen ”Ni har nu ingått äktenskap” byts mot ”Ni är nu äkta makar”.
Wejryd: kyrkomötet godkänner
Den nya vigselordningen kommer att gälla alla par som vigs i Svenska kyrkan, såväl heterosexuella som homosexuella, och ärkebiskop Anders Wejryd utgår från att höstens kyrkomöte kommer att godkänna nyordningen.
– Jag kan inte se annat än att det kommer kyrkomötet att bekräfta, sade Wejryd när han på lördagen intervjuades av Ekoredaktionen.
Remissrunda under våren
Förslaget till ny vigselordning har tagits fram av en arbetsgrupp i kyrkokansliet. Det ska behandlas av kyrkostyrelsen den 12 januari och därefter sändas på remiss i landets stift.
I höst ska kyrkomötet fatta beslut om huruvida förslaget till ny vigselordning i Svenska kyrkan ska antas.(Texten hämtad från www.kyrkanstidning.se)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)