Gårdagens Ledare i Tidningen GRINGO:s bilaga i METRO
Jag hade äran att bli nominerad till årets hetero på Gaygalan. Jag vann inte. Det gjorde däremot Roger Nordin. Han kammade hem det mest prestigefyllda priset, årets homo. Det sista han sa i sitt tacktal var: ”Vi ska stå på barrikaderna och kämpa. Men vi kan väl ha roligt medan vi står där.”
Medborgarrättskampen behöver inte vara blodallvarlig och tråkig. Det går att festa sönder orättvisor. Och det är precis det gayvärlden fattat. En dag bestämde de sig för att sluta sitta hemma och skämmas för vilka de är. I stället gick man ut och firade sin normbrytande livsstil. De började bete sig som att förtrycket inte finns. Med kärlek, positivism och glädje vann de folkets hjärta. Det blev coolt att vara gay. De kallade sig själva för bögar och flator, och tog tillbaka makten över att definiera orden. Homokulturen som tidigare varit förvisad till töntträsket fick plötsligt all fokus på sig. Majoritetskulturen impades av självförtroendet och började ta in influenser – metrosexualitet, rosa piké, schlager och extravagans.
Ur gayrörelsen har också queer-teorin förlösts. Den som inte vill definieras efter en sexualitet kan säga att den är queer. Det är ett sätt ifrågasätta normer. Queer betyder konstig och tittar vi under ytan är vi nog alla ganska konstiga. Det är svårt att hitta de där helt normala personerna. Queer är ett sätt att ta bort ett av de vanligaste sätten för oss att kategorisera varandra. Första gången jag fick queer förklarat för mig insåg jag att det är precis vad Gringo är, tillämpat på etnicitet. Att bara få vara. Varken svensk eller invandrare. Varken hetero eller homo.
Den här ledaren är ett sätt att besvara den kärleksfulla omfamning vi fått av gayvärlden ända sen starten. Vi identifierar oss med varandra och blir inspirerade. När vi nu till sommaren gör årets Pride-tidning är det som en liten förlovningsring. När Gringos syskon Macho kommer senare till våren är det ännu en flirt. Macho ska på ett kärleksfullt sätt klä av könsrollerna och erbjuda ett alternativ. Precis som queer gjort för sexualitet och Gringo för etnicitet. För alla de här frågorna hänger tätt ihop. Vi började med blattefrågan för att det är den mest bortglömda. Men ingen fråga är viktigare än den andra. Ett framsteg för en av rörelserna är bra för alla andra. Därför hoppas jag att konkurrensen som håller oss alla på halster ska övergå till samarbete. Den dagen kvinnor, blattar, homos och handikappade går ihop har strukturen som håller oss nere ingen chans.
Publicerad: 2006-03-06
Av: Zanyar Adami
