Här har det inte hänt mycket i bloggen!

men nu är det inte långt kvar till kyrkovalet!Du kan läsa vad jag svarat på frågorna som kyrkans tidning ställt till 450 som står på valbar plats till Kyrkomötet i bif.länk

http://www.kyrkanstidning.com
/artikelserier/2005/kyrkoval2005/kyrkovalsbilaga2005.pdf

Är VI maktlösa mot terroister?

Så kan vi vinna kriget mot terrorn
KRÖNIKA. En Expressenkrönika i söndags hade rubriken ”Islam är en farlig religion”. Kontentan var att västvärldens största fiender finns bland muslimerna och utgör just nu ett större hot än kommunister, nazister och Knutbybor. Typ.

De största hoten mot kvinnor (våldtäkt med mera) har i alla tider kommit från män. Att därifrån ta steget till att säga att ”mannen är det farliga könet” är idiotiskt. Kvinnorna som på väg hem från krogen håller hårt i pepparsprejen anser trots allt att män är underbara och oumbärliga. Med skalpeller kan man döda, eller rädda liv i kirurgikliniker. Gift och motgift, bägge finns i ormen.

I kriget mot terrorismen är alla vanliga, vettiga muslimer våra viktigaste vänner. Det är de som kommer att uppfostra framtidens muslimer och tala eventuella västhatare i moskén till rätta. Vi ska vara jävligt glada över att de finns. Varje gång ett dåd begåtts ”i Islams namn” borde vi gå till Medismoskén och dela ut blommor, för att visa att vi vill ha med dem på vår sida i kampen.

Demokratin är lika skör som blommorna som nu kvävs av avgaser vid King’s Cross. Bägge behöver näring. Rätt näring är vänlighet till de du ogillar och dialog med de du misstror.

Bryt gamla mönster. Är du kristen? Gå till en moské och be där i dag. Muslim? Be på ett buddhistcenter. Ordförande för en somalisk förening? Skicka blommor till Sverigedemokraterna. Pizzeriaägare? Ställ en skylt som säger ”rabatt till skinheads” utanför.

Alla mänskliga situationer (ja, ALLA) är antingen baserade på kärlek eller rädsla. Jag vet, allt detta låter pluttinuttigt och naivt. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mer respekt för Dalai Lama och Di Leva än Bush och bin Laden. Hur mycket elände har inte de ”icke-naiva” skapat!

Det kanske är därför vi fortsätter ha samma gamla problem? För att vi anser kärlekshandlingar vara naiva, så vi kommer med samma rädsloreaktioner som alltid, misstror mer, misstänker þer, pissar på andras religion än en gång och får dem att känna sig missförstådda och hatade.

Det pratas om hårdare tag och militära ingripanden. Någon gladdes över alla övervakningkameror i London, med vilkas hjälp han hoppades att bombmännen skulle fångas. Hur hjälper det de dödade? Har kameror någonsin FÖRHINDRAT något?

Hur kommer det sig att arabländerna med þest arga ”frihetskämpar” är de minst fria? Att Tyskland som ansåg sig vara överlägsen fick alla sina storstäder pulveriserade? Att Iran med sin påtvingade kyskhet mellan könen aldrig har haft så många horor på gatorna? Att USA som har mest vapen att försvara sig med blev offer för tidernas terrorattack? Har hårdare tag någonsin löst något?

"Blommor" dikt Palettens webbplats

"Blommor" dikt Palettens webbplats: "Blommor

Blommor röda, gula, gröna.
Alla är då lika sköna.
I ett litet hokuspokus
tänds i gräset tusen krokus.
Många blåa, många röda
växer upp bland snårena.

Dikt av Viktoria T"

agata: Le, för fan(detta har jag snott från en annan blogspotsida!?)

agata: Le, för fan: "Le, för fan
Jag är så fascinerad av människor. Särskilt arbetskamrater som man inte kan välja själv. De flesta är trevliga. Lite knasiga, kanske, men lättsamma vid fikabordet.
Alla är inte så.
Tänk att det finns folk som kan gå till jobbet dag efter dag, år efter år och vara lika jävla sura och otrevliga jämt.
Hur tänker de? 'Den här dagen är ändå förstörd. Då ska ingen annan ha det trevligt heller. Jag kan lika gärna bete mig som en bitch from hell hela veckan.'

Eller de där besserwissrarna som hela tiden ska ha rätt, oavsett om de vet vad de pratar om eller inte. Så mycket energi det måste gå åt till det hela dagarna.

När nu arbetet tar så mycket av ens tid så måste man ju försöka ha trevligt när man är där. Och om det inte är trevligt på jobbet, om man vantrivs eller bara mår kasst i allmänhet så får man banne mig byta jobb eller bita ihop och göra något åt situationen.

Jo, jag vet att det finns outhärdliga arbetsplatser med mobbning och förtryck och pennalistiska chefer som gör livet surt, men det är inte de arbetsplatserna jag menar utan MIN arbetsplats där det på det hela taget är trevligt och lättsamt. Ändå finns det såna som aldrig klarar av att dra på munnen och vara normalt artigt trevliga utan måste hacka och gnälla och klanka ner på andra.

Tur att man är så jävla bra själv.
"

(Sommaren ler)

(Sommaren ler): "Sommaren ler
och molnen
Det är så skönt
och befriande
en solig sommardag

Koltrasten sjunger
och syrsan
Det hummar
så välkomnande
bland hagens snår

Vinden fläktar
och skuggan
Det är så vilsamt
och tryggt
bland skogens träd

Solen ler
och molnen
en härlig sommardag"

Datahistorier

Datahistorier: "Är Du beroende?

Hur du vet att du är starkt beroende av nätet:

* teknisk support ringer DIG.
* någon berättar ett skämt och du svarar 'LOL'.
* du skriker ut någons handle när du har sex.
* du har en personlig registreringsskylt med din handle.
* du har för länge sen slutat prata i fullständiga meningar.
* du vet mera om dina 'buddies' än om din partner.
* du skyller dina röda ögon på för mycket festande.
* du vägrar ta anställning på ett företag som inte är uppkopplade.
* du loggar in och får genast ett flertal meddelanden från dina 'buddies'.
* din partner lämnar dig.
* din hund lämnar dig.
* din telefonsvarare /mobilsvar låter 'BRB'.
* du träffar någon du inte tycker om och letar förtvivlat efter 'ignore' knappen.
* du är inloggad före frukost och morgontoaletten.
* du dubbelklickar på fjärrkontrollen.
* Telia kommer och lämnar telefonräkningen personligen.
* Telia gratulerar dig till 'Årets privat abonnent'.
* Telia övergår till månadsdebitering.
* din nätverksleverantör erbjuder specialpris på fast anslutning denna månad.
* Telia och din nätverksleverantör erbjuder dig anställning som nätövervakare.
* du väljer semester efter det ställe som har den bästa uppkopplingen.
* din specificerade telefonräkning är tjock som telefonkatalogen (för att hålla koll på samtalen).
* du kan läsa eftertexterna på bio.
* du skriver maskin snabbare än din sekreterare.
* du skriver 80 tecken per minut eller mer.
* du vill bli begravd med din dator när du dör eller tvärtom.
* du skaffar dator och modem till dina föräldrar/barn/partner 'för att få mer tid med familjen'.
* du är pank, ditt modem ryker och du säljer din kropp på gatan för att få ihop till ett nytt.
* du ler 'sidleds' =).

AV-Calle

AV-Calle

Dagens huvudledare
Afrika behöver mer än medlidande


Skuldavskrivningen är återigen på tapeten. Men frågan är om västvärlden inte stjälper mer än den hjälper om länder inte får ta ansvar för skulder de själva tagit på sig.

Så var det återigen dags för en samling artister att dra ett musikaliskt strå till den afrikanska stacken. Man skulle kunna ironisera över bevekelsegrunder. Över hur en bortglömd exstjärna som Bob Geldof ser sin chans att med Afrika som svepskäl åter bada i det värmande strålkastarljuset.

Men det vore antagligen både fel och orättvist. Flera av dem som deltog har inga problem att dra fulla hus även utan den afrikanska svälten som tema. Det finns egentligen inget skäl att misstro artisterna för att avsikterna inte skulle vara goda och uppriktiga.

Det är svårt att stå likgiltig inför svält, inför folkmord och inför flyktingkatastrofer. Många av oss vill hjälpa. Men frågan är om man gör det genom galor som denna. Eller genom bistånd, FN:s millenniemål eller skuldavskrivning.

Den goda nyheten inför G8-ländernas möte i Skottland denna vecka är att Afrika hamnat högt upp på dagordningen. Men Tony Blairs satsning på att få igenom en omfattande skuldavskrivning för flera afrikanska länder är behäftad med åtskilliga problem. Precis som artistgalor.

Den första live aid-galan ses nu som ett paradexempel på insatser som gjort mer skada än nytta. När båtlasterna med spannmål till sist nådde Etiopen var kriget över och näringsverksamheten i gång. Priserna dumpades. Och de lokala odlarna fick svårt att sälja sina varor. En marknad som hade börjat fungera igen slogs sönder. Skuldavskrivning är inte heller någon "quick-fix". Efter sekel av kolonialisering och efterföljande decennier av allehanda bistånd odlas föreställningen om att det är västvärlden som är orsaken till alla problem på kontinenten. Och inte de många dåliga och korrupta politiska ledare som dragit ned också länder som kryllar av naturtillgångar i fattigdomsträsket. Passiviseringen och demokratiska fallgropar är en annan aspekt.

Det finns exempel på länder som fått sina skulder avskrivna bara för att i nästa andetag glatt ta på sig nya. Kontinenten bjuder också på exempel där skuldlättnader sannolikt påverkat valutgången och hjälpt usla politiska ledare att klamra sig fast vid makten.

I många afrikanska länder är utbildningsnivån låg och medierna allt annat än fria. Den bild av skuldavskrivningar och biståndssatsningar som erbjuds de afrikanska folken är i många fall den bild som regeringen väljer att måla upp.

Och varför ge någon annan äran för det man kan ta åt sig själv?

Men ur just denna aspekt är skuldavskrivningar att föredra framför bistånd i form av exempelvis sjukhusbyggen och skolor. Få svenskar torde kunna uppge i vilken mån Sverige är skuldsatt och i så fall till vilket belopp.

Afrikaner utan vare sig utbildning eller tillgång till korrekt information klarar förstås inte den uppgiften bättre. Skolor och sjukhus syns i allmänhetens ögon på ett helt annat sätt än skuldavskrivningar. Rivna skuldebrev skapar också - åtminstone rent teoretiskt - det politiska svängrum varje demokrati behöver.

I stället för att statsbudgeten äts upp av ränteutgifter så kan utrymmet användas för att regeringen själv ska kunna avgöra vad landet mest av allt behöver. Och sedan stå till svars för sina prioriteringar i fria val.

Men så ser det sällan ut. Om man lärt sig att man kan få sina skulder avskrivna en gång, varför inte låna lite till? Varför ta ansvar när det ytterst finns någon annan som tar ansvar åt en? Och varför inte fullfölja den i Afrika så vanliga traditionen: att ta tillfället i akt och berika sig själv, sin familj och sina vänner?

Den enda långsiktiga lösningen är att ge afrikanska länder samma möjligheter som europeiska att försörja sig själva. Att ge bistånd med ena handen och upprätta handelshinder med den andra är ett sätt att hålla Afrika kvar i bidragsberoende och i ett läge av demokratiskt underskott.

EU är en stor bov i dramat. USA en annan. Och det mest vansinniga i det hela är att handelshindren inte ens är bra för västvärlden. Enstaka storbönder tjänar grova pengar på att konkurrensen sätts ur spel, medan alla vi som är konsumenter förlorar. Precis som afrikanerna.

Det bistånd som verkligen skulle kunna göra långsiktig skillnad stavas därför varken Sida, Röda korset eller Diakonia. Det stavas i stället konsumentrörelser. Det är vad Tony Blair skulle kunna påpeka för sina vänner i G8.

Äntligen ett land till som inför Homoäktenskap

Dagen: "Kanada säger ja till homoäktenskap


Kanadas parlament sade på tisdagen ja till äktenskap mellan homosexuella, trots hårt motstånd från de konservativa och från religiösa grupper.
Det innebär att Kanada blir det tredje landet efter Belgien och Nederländerna som tillåter äktenskap mellan personer av samma kön.
Regeringen i Kanada lade fram det omstridda lagförslaget för att skapa enhetliga regler i hela landet. Lägre domstolar har redan tidigare beslutat legalisera homosexuella äktenskap mellan personer av samma kön i åtta av tio kanadensiska provinser och i ett av tre territorier.
Dessa lokala beslut har lett till att tusentals homosexuella par redan är vigda. Kanadas liberala hållning till homosexuella äktenskap har också gjort landet till ett populärt mål för homosexuella från andra länder som vill gifta sig.
Den nya nationella lagen slår fast rätten till civilt äktenskap mellan homosexuella. Den säger samtidigt att kyrkliga samfund har rätt att vägra sådana vigslar. (TT)

Dagen


Publiceringsdatum:
2005-06-30
Avdelning:
Nyheter, Världennotiser
Källa:
Dagen

Dagen

Dagen: "Över 47 000 kandidater ställer upp i kyrkovalet

Skriv ut artikel Tipsa en vän om artikeln
Kandidatregistreringen i Svenska kyrkan visar att 47 143 personer ställer upp i kyrkovalet nu i september. Antalet nomineringsgrupper uppgår till 1 267.

Valet äger rum den 18 september 2005. Då väljs förtroendevalda till församlingar, stift, samfälligheter och Kyrkomötet för nästa mandatperiod 2006-2009.
Sammanlagt 47 143 personer ställer upp som kandidater i 1 267 nomineringsgrupper i hela landet.
– Det är glädjande att konstatera att engagemanget för Svenska kyrkan består. Antalet församlingar har minskat på grund av sammanslagningar men vi har relativt sett lika många kandidater som i 2001 års kyrkoval, säger generalsekreterare Lars Friedner i ett pressmeddelande.
Antalet kandidater till Kyrkomötet har till och med ökat med 225 personer. Till Kyrkomötet ställer 2076 personer upp i 15 nomineringsgrupper.
Den som är medlem i Svenska kyrkan och fyller 16 år senast valdagen får rösta i kyrkovalet. I detta val har nästan 5,8 miljoner människor rösträtt. Kyrkovalet genomförs som de allmänna valen med direktval till alla nivåer i Svenska kyrkan – till församling, samfällighet, stift och Kyrkomötet.

dagen.se


Publiceringsdatum:
2005-06-29"

Det valet kallas ju det bortglömda valet

Jag kommer att kandidera för Vänstern i Sv.kyrkan, här i skärholmen
Står dock ensam på listan
Finns även på valsedlarna till stiftsfullmäktige samt till Kyrkomötet
Kanske DU har möjlighet att rösta in mej på någon av de listorna

Gringo.se

Gringo.se: "Hon ska bli blatte

Säg hej då till Sandra Backlund. Eller åtminstone till Backlund. Inom kort byter hon efternamn till Baqirjazihd och hon hoppas att fler vill göra likadant.

– Jag vill visa det bisarra i att bedöma något efter ett efternamn. Ett namn säger ingenting om en människa eller hennes erfarenheter och meriter.

Sandra menar att integration inte handlar om var man bor eller vilken kultur en människa känner sig hemma i utan om attalla männsikor ska bedömas på lika villkor. Men eftersom en såobetydlig sak som ett namn uppenbarligen kan vara ett problem för människor som söker jobb vill hon visa att ett nytt efternamn inte är detsamma som en ny person.
- En Mohammed som byter namn till Svensson blir inte automatiskt helsvennig med knätofsar och fioler.

Hennes familj och vänner har reagerat på namnbytet medskratt och i vissa fall också med en undran om varför. Sandra själv är däremot helt på det klara med anledningen till att gåfrån supersvennigt till nyblattigt, nämligen att Sandra Baqirjazihdfortfarande är som hon alltid varit.
– Ett namn är aldrig en garanti för personliga egenskaper. Jag kommer till exempel inte sluta fira midsommar bara för att jag inte heter Backlund längre.

Regeringen håller just nu på att utreda om den offentliga sektorn kan och bör använda sig av anonyma jobbansökningar, alltså att den sökandes namn stryks över när det är dags att anställa. Men den metoden tror inte Sandra på.
– Då säger man ändå att det är det konstiga namnet som är problemet och inte rekryteraren som diskriminerar.
Istället hoppas hon att fler vill byta namn men framför allt att den medvetenhet om diskriminering som finns också ska leda till förändringar. Hon påpekar att det för ofta är de som klumpas ihop som ”invandrare” som förväntas integrera in sig i samhället när det egentligen är allas ansvar.

– Som det ser ut nu får flera gärna göra som jag, men målet är självklart att ingen ska behöva byta namn, varken Svensson eller Mohammed.
Sandra m"

Gringo.se

Gringo.se: "Både och och varken eller

Vem är du, undrade en undrare
kunde frågan varit sundare
det var en artighetsfras i all enkelhet
vilken är DIN identitet
jag sa att “jag ska svara så gott jag kan
på frågan du ställer”
jag är både och och jag är varken eller

För jag är utländsk och jag är inhemsk
jag är en eldig turk, jag är en trygg svensk
jag är vitlök, oliver och kåldolmar
och jag är midsommarafton på skärgårdsholmar
jag har mörkt hår på mitt bröst
och lite på rygg som brukligt för turkar
jag sorterar mina sopor och jag pantar mina burkar
jag firar jul med familj, men också ramadan
är jag nu det ena eller det andra, det vete fan

Och jag fortsatte förklara för honom att
“jag har ställt den själv den här frågan du ställer”
och den har bränt kortslutning på mina stackars hjärnceller
för en motsägelse blir min slutsats och den enda som gäller
jag är både och och jag är varken eller
jag är inte det ena, inte det andra heller
jag är ett jetplan med propeller
en guldmedaljör som står och gnäller
jag är både och och jag är varken eller
jag är en proppmätt gäst som sitter och beställer
tårta på tårta
jag är en silkeslen vårta
i rasismens feta röv

För än är jag svart, än är jag vit
än hör jag hit och än hör jag dit
jag är som vatten och sprit i en Aquavit
kanske ni tycker jag snackar massa skit
men jag känner mig som gryningen som skymningen
jag är både natt och dag
och bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla
tack ska du ha
Publicerad: 2005-06-24
Av: Özgür Kibar, poet"

En g�ng k�rleken skall r�da



Tala v�nligt med din n�sta

som du m�ter upp� v�gen

p� din vandring genom livet,

d�r det finns s� m�nga faror

och d�r m�nniskorna tvivlar

p� att godheten kan segra

i en v�rld d�r hatet r�der

mellan folk i m�nga l�nder.



En g�ng k�rleken skall segra

�ver ondskans h�rda vindar,

folken m�tas skall i endr�kt

och varandra r�cka handen,

f�r att b�rja leva livet,

och i broderskap f�renas

till ett folk, av alla stammar

p� v�r jord; och fred skall r�da. 

Prata inte med någon du inte känner

Det är tidigt på morgonen och jag kliver på bussen, stämplar, säger hej till busschauffören som stirrar på mig, utan att säga hej tillbaka. Sedan sätter jag mig långt fram där båda platserna är lediga.

Varje gång bussen stannar och ett nytt lass med människor stiger på så håller jag andan, precis när de går förbi mig, och jag tänker: sätt dig inte brevid mig, snälla. Samtidigt som jag pressar mig mot fönstret och tittar ut. Varför? Är jag så rädd för att någon ska sätta sig bervid mig? Hon eller han kommer ju inte direkt att döda mig, antagligen inte ens prata med mig.. Först när alla har gått förbi och satt sig på andra lediga platser, så pustar jag ut.
Vid nästa busshållplats; samma sak. Jag kollar runt omkring mig, och ser att alla sitter på varsitt tvåsitssäte, ännu är det ingen som har vågat sätta sig bervid någon främling. Det händer bara när bussen blir tillräkligt full, men då sätter man sig långt ifrån varandra. Hon som sitter närmast fönstret pressar sig emot det och låtsas vara väldigt intsesserad av bilarna utanför, och han som sitter ytterst sitter precis så att han inte ramlar av sätet, men får hålla i sig så fort det kommer en kurva.

Har vi alltid varit så här rädda för främlingar eller har vi blivit det med tiden? Är det så inpräglat det som mamma och pappa sa när man var liten att: "Prata aldrig med någon du inte känner".
När jag åker med någon kompis och jag ser att alla sitter ensamma så bler jag nästan sur; "Varför sätter man sig helt själv på ett tvåsitssäte? Då tar man ju bara upp plats, det finns ju faktiskt de som vill sitta brevid varandra, men då går inte det för att folk är helt enkelt för rädda för att ens komma på tanken att sätta sig brevid någon man inte känner."

Av: Snusmumriken(snott från P3 Stars sida) 

Sluta mörda oss! - En manifestation mot hatbrott och homofobi

Tid: 18.00 Var: Sergels Torg, Stockholm

I januari månad i år blev en 15-åring mördad av en 13 och en 15-åring i en stockholmsförort. Mordet var ett hatbrott då mördarna trodde att pojken var homosexuell.

15-åringen var en av många som fallit offer för hatbrott på grund av sin sexuella läggning.

Hatet måste få ett slut!

Man måste kunna bryta mot normer utan att behöva vara rädd!

Nu samlas vi till manifestation, en protest mot hatbrott och homofobi med krav på tolerans och jämlikhet.

Manifestationen hålls på Sergels torg. Den börjar klockan 18.00 på tisdagen den 17 maj, IDAHO-dagen, International Day Against Homophobia. Polisskydd finns på plats så att vi kan känna oss trygga där om inte annars.

Queera uppträdanden, tal, teater och musik av och om ungdomar kommer att finnas och vi, RFSL Ungdom, behöver din insats! Har du ett band, eller en teatergrupp som vill ställa upp, eller en kontakt till någon som har det?

Vid sidan av de sedvanliga banderollerna och plakaten hos demonstranterna kommer vi att använda oss av bandage och teatersmink för att visa på hur utbrett det är med hatbrott. Sminkningen kommer att bestå av blåtiror och näsblod. Bandagen kommer att placeras där sparkarna brukar hamna.

Du vill väl vara med? 

Monstret i garderoben
Ett litet dataspel där man ska skjuta bögar har blivit populärt bland ungdomar. Det säger en hel del om den moderna manligheten.


HENRIK TORNBERG
chefredaktör
" Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.

"


Krönikor KRÖNIKAN
Onsdag, 11 Maj 2005


Det är mycket hat och hatbrott just nu. Hetspredikan, Johan Hiltons bok No tears for queers och så media som hakat på trenden och för första gången gör bögknackning till förstasidesstoff. För det är mest män som har sex med män som råkar ut för den här typen av våld. Det nyaste scoopet är det lilla dataspelet Gay som Aftonbladet hittat på ungdomssiten Hamsterpaj. Ungdomarna som besöker siten laddar själva upp filer och någon av dem har beskrivit vad spelet går ut på:

Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.


RFSLs Sören Andersson kallar i samma tidning spelidén absurd och Hamsterpaj backar och tar bort spelet. Slut på den historien, men några frågor dröjer sig kvar.

Ökar hatet mot bögar eller har det bara blivit synligare? Varför så mycket, just nu?

Den första frågan är nästan omöjlig att besvara med hänvisning till det ökända Mörkertalet som är så lätt att svänga sig med om man vill påvisa samhällstrender. Vi har inte uppmärksammat hatbrotten tidigare och har svårt att skilja en faktisk ökning från ökad uppmärksamhet. Frågan varför är lite lättare: homosexuella är synligare idag än någonsin tidigare i detta land. Även med en konstant nivå på hatet (så torrt det låter, som om man diskuterar införselkvoter för spannmål) borde alltså fler öppna bögar provocera fler homohatande potentiella våldsmän. Om man dessutom ger sig på att skrapa på hatets hårda yta kan man dessutom ge sig på en förutsägelse: om hatet och våldet mot homosexuella inte ökat hittills, kommer det att öka framöver. Kanske inte fler kommer att börja hysa ett brinnande hat mot män som har sex med män, men de som redan avskyr mig och andra homosexuella kommer att hysa ett mer brinnande hat än de gjort hittills.

Det finns en enkel förklaring till att jag vågar mig på att saida på det här sättet. Hat bottnar oftast i rädsla och rädslan kommer sig av ett upplevt hot. Är du rädd för något eller någon brukar första reaktionen vara att blunda och hoppas att det farliga försvinner. Låtsas man som om det avskyvärda inte finns kanske det är borta när man öppnar ögonen igen.

Taktiken att blunda använder vi för monster i garderoben när vi är små (täcket över huvudet!) och förvånansvärt mycket annat vi är rädda för. Men taktiken funkar bara om något inte pockar på uppmärksamhet allt för mycket. Förr om åren visste alla att män som har sex med män existerar, men eftersom bögarna var vänliga nog att leva sina liv i underdånig självförnekelse gick det alldeles utmärkt att låtsas som om de inte fanns. Det går inte idag. Det är bögar (och flator förstås) i vart och vartannat TV-program, de bor i grannskapet, paraderar på gatorna, pussas på väg hem från krogen och kräver sina rättigheter i Riksdagen och på debattsidorna. Bögar tar kort sagt en jäkla massa plats i dagens Sverige.

Den bögogillare som hittills kunnat blunda bort problemet, dragit täcket över huvudet och hoppats att monstret i garderoben ska hålla sig just där upptäcker till sin fasa – när kan vågar sticka nästippen över täckets kant – att monstret inte bara är verkligt. Det har dessutom klivit ut ur sin garderob, bär fjolliga tighta jeansshorts och sjunger I will survive, högt och ljudligt. Hilfe!

När ett upplevt hot och verklig rädsla inte längre går att ignorera reagerar man instinktivt. Först skränar man lite och hoppas att det ska skrämma det läskiga på flykten. Fungerar inte det gör hjärnan och kroppen sig redo att gå till attack för att trygga den egna säkerheten. Någonstans här börjar vi hata. Det är i det läget som västvärldens homofober och homos befinner sig idag. Homosexuella går inte längre att ignorera. Rädslan övergår i skrän som övergår i vitglödgat hat.

Den verkliga tiotusenkronorsfrågan är förstås vad det är som är så himla skrämmande för en strejt man med andra män som faller utanför ramen och har sex med varandra. Jag är inte säker, men jag tror att en del av koden för att dechiffrera denna gåta finns i instruktionen till spelet Gay, som de supercoola kidsen på Hamsterpaj formulerat:

Du är en kille som går runt och ska skjuta ner nakna killar. För att inte bli gay typ. Om du inte gör det blir du påsatt av dom. Och det får ju inte hända.


Det - får - ju - inte - hända. Blir man påsatt av en annan kille sker något hemskt, anar man här, hemskare än att man får ont i baken en stund efteråt (som en populär myt vill hävda). Det är något annat än rumpan som går i kras, som som endast kan skyddas genom att man dödar varenda bögjävel. Men vad? Kan det vara den omhuldade och ack så sköra manligheten? Manligheten som ger platsen i hierarkin, ja hela existensberättigandet för vissa sorters män. Att bli erövrad av en annan man är att underkasta sig och därmed förnedrande. I förnedringen riskerar man allt: sin plats i livet och sin makt över det egna ödet.

Den traditionella, auktoritära och självtillräckliga mansrollen är hårt ansatt från flera håll. Inte nog med att kvinnor, transsexuella, bögar, bin och flator kräver sin rätt. Dessutom inser allt fler strejta män att man som kille lever ett lyckligare liv om man vågar komma i kontakt med sina egna känslor och inte ställer upp på att förtrycka andra. Till råga på allt faller den ena exklusivt grabbiga bastionen efter den andra: fabriksgolvet, lumpen, styrelserummen. Dagens strejte grabbige man är som regeringen i något Östland i årsskiftet 1989-90. Man sitter fortfarande i maktens rum men hör folkmassorna mullra utanför på gatan. I det läget måste den här typen av män gå till aktion. Självständiga kvinnor måste kväsas. Förrädare i de egna leden - män som hoppat av mansrollens tvångströja - röjas ur vägen. Annars kan allt vara förlorat.

Inte undra på att de är rädda.

Hatet mot kvinnor och homosexuella, och våldet mot dessa grupper, är sidor av samma mynt. Inte förrän vi uppfostrar unga män in i en ny roll där det kan känna sig trygga med sig själva och sin omvärld kommer det att upphöra. Gör vi inget kommer det att bli värre, för rädslan är en stark drivkraft.
 

Svältkatastrof hotar Etiopien



Etiopien hotas av en svältkatastrof. 3,8 miljoner människor är i akut behov av livsmedelhjälp, rapporterar flera hjälporganisationer. De vädjar om hjälp från omvärlden.




300 000 barn dör varje år i Etiopien på grund av undernäring. Hjälpbehovet under året beräknas av Unicef uppgå till 3,3 miljarder kronor.


Förutom svältproblemen är Etiopien drabbat av svåra översvämningar på flera håll. Minst 154 personer har omkommit och 250 000 har tvingats fly från sina hem på grund av svåra översvämningar i södra Etiopien de senaste två veckorna, uppger flera nyhetsbyråer.


Översvämningarna har drabbat jordbruket mycket hårt. Det skapar särskilda problem för de överlevande, som är helt beroende av jordbruket.DU kan hjälpa till att linda nöden för en del av barnen!Kontakta mej så får DU info om skärholmens församlings fadderbarn 

Gringos arbetsförmedling

Behöver du feta cashen snabbt? Gringo har jobben till dig:

Sökes: personal till vår insatsstyrka
Nu släpper vi äntligen det här med tåg och bussar som inte kommer i tid och satsar på en rejäl insatsstyrka istället. Vi söker Dig som är åklagare, jurist eller halvkass ordningsvakt. Du kommer arbeta med att infånga och fängsla hotfulla element som musikanter, fuskåkare och tiggare. Vi ser gärna att Du som söker har bil, då det i framtiden bara blir två tunnelbaneturer om dagen. Dessutom kommer månadskorten kosta ca 2 800 kr. Allt för att kunna finansiera vår nya styrka. Vill Du åka med eller stå och vänta?

Ring operativ chef Löjtnant Lennart på: 08-600 10 00 

Vi invandrare....

en kommer hit för att fly från nöden, en kommer hit för att undgå döden, en kommer hit av terror tvungen, en kommer hit för att gifta sig med kungen, vi är kurder, araber, negrar, och turkar, mest är vi snälla andra är skurkar, en del är äckliga andra är skumma, en del är genier andra är dumma, ibland är vi sura men oftast vi ler, med andra ord är vi som ER, med fel och brister, tuffa och mjuka, fast inte lika avundsjuka, vissa är färgade, andra är arier, som köper sina bruna färger i solarier, vissa är svarta andra är gula, vissa är vackra andra är fula, men fast vi ibland av annan färg är, är vi precis som ni i sverige, och när vi vill arbeta här är tacket, ni får inte jobba för facket, en del är muslimer, andra judar, skillnad här är andra gudar, en del söker lugnet istället för bråket, det enda ni svenskar kan bättre är språket.(Även det skrivet av medlemmen:Go och Glad, på www.qx.se 

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst, eller vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst, eller att alltid lyckas. Att vara stark är att leva livet som det är, gå igenom svåra perioder acceptera det, att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.(skrivet av medlemmen:Go och Glad på www.qx.se)